Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 2

Det började bli sent och hon afklädde nu illa Lina och lade henne i en tältsäng, som lifvit inflyttad i alkofven bredvid hennes egen. Mamsell Fredrikas aftynande sång bevisade slutigen att det sjuka barnet somnat. Hon hade edan i sitt lilla kök lagt sista hand vid den ftonmåltid, som de trenne gossarne med g!upsk tålighet väntat. Medan pigan afdukade borlet förhörde mamsellen lilla Klas sin lexa, då let hårdt och häftigt bultades på porten, och ågon straxt derpå hördes tala högt och mynligt i förstugan. Pigan öppnade nu dörren för samma dräng, hvilken i en annan trakt af stalen efterfrågat mamsell Rönnqvist. Under sitt långa sökande efter mamsellen hade han förfriskat sig med åtskilliga styrkande medel, så att han nu, då hån ändtligen hunnit målet, hade ett ganska oklart begrepp om sitt ärende, och derföre endast med en vinglig bugning och en stirrande blick framräckte ett href. Mamsell Fredrika kastade en blick derpå och gick fram till ljuset för att läsa: Bästa tant Fredrika! I mitt bekymmer vänder jag mig till min goda tant, som så ofta varit min bjelp. Som tant vet, har min älskade, värderade man legat sjuk nu i fjorton dagar. Doktorn förklarar att hans tillfrisknande kommer att gå långsamt. Jag sjelf och vi allabär hafva vakat alla nätter turvis, så att vi äro alldeles utmattade. Min helsa står ej ut dermed längre, och det vore förfärligt om, då han uppstiger från sjukbädden, jag skulle nedläggas derpå. Jag vet att barnen, som äro under tants vård, bafva skollof just nu och att tant således är alldeles ledig. Kom derföre till mig och bistå mig i denna nöd. Det tålamod och den goda hand med sjuka som tant har haft alltid, gör att det ej finns någon till hvilken jag så tryggt kan vända mig och till hvars omsorger jag så gerna lemnar min stackars Gustaf. Jag vet att tant ej nekar mig trös och bjelp i dessa mörka dagar, då Försyner tycks öfvergifvit den olyckliga Adåle. Jag skickar här en pålitlig dräng med vagi och häst för att hemta min goda tant.