Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 1

UT BOTT I FR RT VRT AN OA AR UTRIKES. FRANKRIKE. Den nyligen antagna, af den liberala tidningspressen så starkt bekämpade provisoriska lagen om folkskol-lärare är af följande lydeiser 1) Till dess en organisk lag om undervisningsväsendet (i sin helhet) blifvit kungjord, skall folkundervisningen i hvarje depariement stå under prefektens speciella öfverinseende; 2) folkskol-lärarne i kommunerna skola utnämnas af prefekten i departementet och utses antingen bland lekmän eller bland ledamöterna af de ordnar, som egnat sig åt undervisningen och äro erkändaaf staten, vid hvilken utnämning han har att fästa afseende på de af kommunalrådet yttrade önskningar; 3) i de fall, som art. 23 af lagen d. 22 Juni 1833 uppräknar, kar prefekten tilldela skollärarne varning, samt suspendera och afsätta dem. Afskedandet sker i prefekturrådet, så att den afskedade kan besvära sig hos undervisningsministern genom universitetsrådet; 4) afskedad skollärare kan. icke upprätta privatskola i den kommun, der han före afskedandet var anställd; 5) arrondissementskomiteerna behålla sin rättighet att suspendera skollärarne, antingen på egen anledning, eller efter klagomål af iokalkomiten och i enlighet med art. 23 i lagen af den 22 Juni 1833. Den af arrondissements-kormiten ålagda suspension måste, inom en månads förlopp, underställas prefekten; 6) föreskrifterna i lagen af den 22 Juni 1833 behålla gällande kraft, så vidt de icke strida emot förevarande lag. Denna lag gifver sålunda, enligt hved förut blifvit anmärkt, prefekterna fullkomlig myndighet öfver: folkskollärarne. De konservativa bladen vilja försvara denna ytterliga stränghet genom nödvändigheten. År det sannt (frågar bland annat Journal des Dåebats), att ett stort antal elementarlärare glömt sina första pligter och förrådt det dem anförtrodda heliga kall för att understödja passioner som äro fiendtliga mot ordning och samhälle? Ar det sannt, att de i en mängd kommuner hafva gjort sig till socialismens apostlar och till .utspridare af upproriska skrifRASEN ter? År det sannt, att predikningar om anarki, atheism och den lågaste osedlighet fått plats i stället för undervisning i religion och moral? vÅr det sannt, att socialismen, dämpad i hufvudstaden och städerna den 13 Juni, har öfversvämmat landsförsamlingarne, hvarest det förderfliga giftet utbreder sig med vexande kraft och demoraliserar det uppvexande slägtet? Ar det sannt, att detta oväsende i närvarande ögonblick öfverstiger alla skrankor, att de bestående lagarne ära otillräckliga för att dämpa det onda i dess ursprung samt att gifva samhället den ersättning öch det beskydd, som det kan fordra? Ar det sannt, att upphofsmännen till denna förargelse trotsa straffet i stöd af det slags oafsättlighet, som hittills beskyddat dem ? . Alla dessa frågor drager samma tidning icke i betänkande att besvara med ja. Att deri ligger mycken öfverdrift är naturligt, säger en annan mera opartisk tidning, tilliggande följande reflexioner: Visserligen låter det sig icke förnekas, ty alla berättelser öfverensstämma deri, att demokratiens lära vinner mer och mer insteg bland befolkningen på landet; och lika säkert ir, att skollärarne i sin mån bidraga dertill, samt att det inom hela detta stånd råder starkt