Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 1

git felt i år och jag måste vända mig till di med begäran att skaffa mig sådana, passand till syltning. De få således ej vara för stor eller mogna, icke heller för små. Af den de tyska sorten vill jag alldeles icke hafva; d iålla sig ej. Du borde derföre gerna handi dem sjelf. Så vida du ej har tillfälle att — som de andra åren — sylta dem åt mig, si vill jag gerna hafva dem i öfvermorgon mec budet. Jag borde sjelf farit in till staden er dag, men jag har omöjligt tid dertill, ty vwi skola styra oss i ordning till den länge väntade balen hos öfverstens. Tack för allt hvad du uträttat och skickat med budet i går; det var mycket bra, utom silket, som jag återsänder och ber dig byta om med det aldra första. Förlåt att jag så här besvärar dig, min goda vän; men som du är ensam och har godt om tid, så vet jag du gerna tjenar dina vänner. Amanda beder att få tillägga ett litet postskriptum, derför slutar jag. Din vän Rosalie. pP. S. Söta moster! Jag skickar i morgon in prof på det gridelina sidenet och ville gerna hafva en aln till om det fins. Alven ett prof på brodersnören följer; de skulle vara litet nera stötande i grönt och något gröfre, sex oundtar. De der stråperlorna voro ej så allleles bra. Om det ej fins ljusblå -någonstädes, å kunna de få vara hvita. ; I största hast af mösters Amanda. Mamsellen vek ihop brefyvet utan någon an-. närkning och tog ett nytt. Min goda Fredrika! Jag skrifver dig till i lygande med postbudet, för att bedja dig göra Ng en tjepst nu igen. Som jag vet att det enna tiden är god råd på trädgårdssaker, önkade jag att du köpte mig en kanna Charloti enlök och kokade in, liksom i fjol. Jag fick öra af Sophie, att du har en präktig malmryta dertill. Jag behöfver väl ej varna dig ir trädättikan, ty om man kokar löken i såin, så är det en känd sak att den blir svartg m sot. Du får således mycket väl profva en förut; Huru mår min lilla Lina? Tycker!p