Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 1

e I Hufvudet är så tungt och jag är rädd att d otäcka tärderna blifva svåra till natten. Ja, jan, inföll pigan likgiltigt; kors det va Jrätt det: här ä:o flere biljetter till marnsel som jag lade på spegeln derborta Tag hit dem då, är du snälln, sade mam sellen, resande sig upp. och i en rask ton för jagande de mörka drömmar som hor en stunc herbergerat. Gå Se så, lilla Lina, nu skall du låta moste; läsa. Var snäll nu min perlan, lockades mam. sell Fredrika, sökande att lösa sig ifrån barnet, som lagt sig emot henne, och halfsömnig och envis ej ville lyssna till hennes föreställningar, utan började gråta. Sedan hon med ett beundransvärdt tålamod jemkat och jollra! med den lilla, samtyckte denna ändtligen at! låta henne läsa sina bref med det vilkor att hon skulle få sitta i hennes knä. Mamsell Fredrika tog på sig sina glasögon och grep en af de många biljetterna. Men den lilla flickan hade under tiden besinnat att hon gifvit med sig på alldeles för goda vilkor och sökte ifrigt något att kälta om. Slutligen i sin villrådighet om ett passande föremål grep hon tag i glasögonen. Moster skall icke hafva glasögonen på sign, gnällde hon. Söta barn, jag ser ju inte annars.n Jo det gör moster. Jag vill ha dem — jag vill ... Nå så skall du få dem dåp,, afbröt mamsellen det nära utbristaude skrän som hotade Du skall få dem om jag får lägga dem i fodralet först och du sedan vill taga ditt pulver. Af en lycklig och oförmodad pyck ingick illa Lina på detta förslag. Hon var lemnad i namsell Fredrikas vård, medan bon undergick n kur för skrofler, och fordrade således und ;eende. Mamsellen var derföre glad att med ippoffring af sina glasögon vinna en så stor ördel, gaf henne hel. belåten pulfret och börade med mycken ansträngning läsa halfhög: len ena biljetten efter den andra, med ljuset! nellan sig och skriften. : Kära Fredrika! våra gurkor ha alldeleg gla-!c