al VI JAM Al TIDY VS SMRSFDME 6555 dre bemedlade invånare. Som detta arrangement icke bör vara förenadt med någon kostnad eller förorsaka serdeles många omständigheter, tror insänd. att bankerne gerna böra omfatta detta tillfälle att gå allmänheten till mötes, helst under de närvarande förhållanden. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. — I går förevar åter vid rådstufvurättens 4:de afdelning tvisten mellan det nya skräddarembetet och f. d. ålderman Spångberg. Det har nu ändtligen hunnit så långt att parterna kunde till domstolens pröfning öfverlemna målet. — Lagman Lindberg förehade i går åtskillige mål, hvilka väckte de närvarande åhörarnes munterhet, men intet kunde i detta fall jemföras med det, hvaruti advokatfiskal Fredholm uppträdt mot f. d. postskrifvaren Blomstrand. Sedan sista rättegångsdagens protokoll blifvit justeradt, tilifrågades Blomstrand om han kunde styrka att han besvärat sig öfver häradsrättens utslag i en sak, som stod i sammanhang med den ifrågavarande. Detta kunde icke Blomstrand, men efter många diskurser till höger och venster uppgaf han slutligen, att hofrätten icke upptagit hans besvär till pröfning, emedan han icke fullgjort prestanda.. Det bref, som en på ed förut vid häradsrätten afhörd postmästare aflåtit till hr Fredholm, bestred Blomstrand i allo, oaktadt det innehöll att bönderna blifvit befriade från skyldighet att inlösa de inteckningar, som nu äro ifråga att Blomstrand skulle hafva tillnarrat sig. Sedan lagman Lindberg en gång försökt klubbans makt för att hejda Blomstrands ordflöde, tycktes en muntrare stämning göra sig gällande bos hr ordföranden, som, då Blomstrand snart åter började hålla tal, helt beskedligt frågade, har icke jag lika rörlig tunga som herrn? Detta visade också herr lagmannen, som hvarje gång Blomstrands yttranden började halka på sidan om ämnet, förstod att leda honom tillbaka till det faktum, som herr lagmannen ansåg hafva existerat här i den jordiska verkligheten,, men som han hörde Blomstrand vilja alldeles Tesonnera bort från tidens minnestafla. Sjelfva faktum ansåg ordf. vara det, att Blomstrand emottagit inteckningar. för att derpå uppnegociera penningar för, inteckningsgifvarnes räkning, men sedan i stället användt. inteckningarne, för att betäcka egna skulder och skickat sine egne intet värda reverser till ersättning,för de mottagna inteckningarne, och om denna faktiska handling vore brottslig, såsom aktor påstått, det skulle domstolen utlåta sig öfver. Blomstrand deremot medgaf väl, att han mottagit inteckningarne och användt dem sig till nytta, men då han till ersättnind ett par månader derefter skickat sine reverser, så ansåg han sig icke hafva utöfvat någon brottslig handling, hvarföre sjelfva faktum icke borde kunna betraktas som ett brott. Lagman Lindberg anmärkte under allmän munterhet, den logiska konseqvensen af denna Blomstrands konklusion af de premisser han uppställt efter sitt begrepp om rätt, men förmådde. aktor, som ville hafva uppskof på obestämd tid, genom en förklaring att domstolen icke kunde tillåta något sådant spatium utan gränsor, att genast göra sitt slutpåstående, som gick ut på att Blomstrand skulle stå till ansvar efter lag såsom oredlig ombudsman och såsom den der förskingrat gods, som han om händer haft. Detta bestreds af Blomstrand, och domstolen skulle afkunna utslag efter anslag. — I går afton anmältes å stadens polisvaktkontor att en äldre qvinna låg sjuk å Gustaf Adolfs torg; hon uppgaf sig vara trädgårdsdrängsenkan Maria Elisabeth Olsson, Hon hade under fallet illa skadat sig, så att hon genom polisbetjeningen blef till vård å kongl serafimerlazarettet inlemnad. — I går morgon inkom å ett närningsställe vid Vesterlånggatan, förre gardisten Carl Spjut illa sjuk. Genom påkallade polisuppsyningsmän blef han till sjukrummet å stadsbushäktet afförd. — En gesäll anträffades sistl. gårdagsafton liggande uti Badstugugatsbacken i så öfverlastadt tillstånd, att polisbetjeningen måste bära honom ned till polisvaktkontoret, der han öfver natten. fick afsofva ruset. Vid förhöret i dag medgaf han, att han varit rusig, men påstod att det varit af köld. Det oaktadt pliktfälldes han till 3 rdr 46 sk. bko. — I dag på morgonen har blifvit anmäldt, att drängarne Olsson och Eriksson, i tjenst hos bryggaren Georg Settervall, boende uti huset J4 6 vid Repslagaregatan å Norr, sistl. natt lagt sig att sofva på plåten i mälthuset, hvarigenom Olsson ljutit döden af os och Eriksson. illa insjuknat. En tredje af drängarne bade sett Olsson kl. 2—3 på morgonen utgå på gården, men straxt derefter återvända till mältplåten. Hr Settervall upplyste, att drängarne ofta plägade lägga sig på plåten, oaktadt de blifvit varnade derför, och hade varm drängkammare. Läkarebesigtning skulle. å Olssons döda kropp anställas. — Flera personer (mångelskor, samt försäljerskor för. distillatorernes räkning) hafva i går och i dag blifvit. pliktfällde i poliskammaren för oloflig bränvinsminutering. ; — En tolfårs gammal gosse. var i dag uppförd i poliskammaren, anklagad att sistl. måndagsafton hafva genom inbrott stulit en sjal ochett par galoscher från en madam, under det denna var på spektaklet. Äfven anmälte polisbetjeningen, att gossen förut erhållit varning för sitt oskick att spruta skedvatten på folk, hvarigenom; deras kläder förstördes. Käranden förklarade dock genast, att som hon återfått det stulna, ville hon icke yrka något ansvar, dels i anseende till gossens ålder, och dels emedan hon hade sig bekant hvilken möda den stackars moderr använde att uppföda och tukta honom. I anledning deraf slapp gossen med en allvarlig förmaning af po: tismästaren, hvarvid han lofyade bot och bättring samt att skaffa sig kondition. — I går förekom inför. Poliskammaren en anklagelse af högst löjlig, beskaffenhet, nemligen angående förspillning eller stöld af ett lik, till hvilket brott kommissarien vid provisoriska sjukhuset, hr Löngren, skulle hafva gjort sig skyldig. Saken är, enligt hvad vid ransakningen förekom, följande: enkan Sofia Carolina Berg, hvilken å nämnde sjuk. hus varit intagen, hade derstädes aflidit d. 49 sistl. Jan Sedan hr L. blifvit underrättad att den aflidne had ett par slägtingar här i Stockholm, skräddaregesäl len Johan O. Pettersson och juveleraregesällen Car Otto Hacksell, hade han underrättat dem om be grafningsdagen, som var utsatt till den 22 Januar kl. 4 e. m., på hvilken tid de äfven infunnit sig men då funnit liket redan vara bortfördt och jord fåstadt i S:t Catharina kyrkogård. Skälet härtil var, att den prestman, som skulle förrätta jord fästningen, ej dermed haft tid kl. 4 utan i ställe verkställt den en timma tidigare, hvarför äfver kyrkofogden reqvirerat enkan Bergs lik till nämnd tid. Som de båda gesällerna således ej fingo öfver vara jordfästningen, togo de sig anledning förmoda att liket alldeles icke blifvit begrafvet, utan att något underslef dermed skett. Hr IL. sökte väl betags dem denna förmodan, genom förevisandet af kyrko LA AL her