dem med en häftig rörelse framför sin mot-) spelare. Stack du öfver högtrumftian med lågtrumf?, Ja, det tror jag, när en icke ser. Det är då tjufvea att inte Claes, den vasken, kan sin lexa ännu så att en kan få ljus i saken en gång. cHör du Klas! inföll den andre af de spelande vänd emot bordet der ljuset stod, i det han sträckte ut handen och grep ett kraftigt tag i lexläsarens tröja. Kom nu, och spela med och tag ljuset med dig.n i Låt bli mig! svarade med ömklig röst den lille ljushåriga pilten, tagande händerna ifrån öronen och görande ett uppehåll i läsningen. Låt bli mig! härmade skrattande hans angripare och drog honom med detsamma baklänges ned af stolen och i golfvet. ;Kan jag ej få vara i fred? halfgrät den lilla gossen, under det han äflades att komma upp igen. Nej du skall dö, du olyckliga syndapalt! Ingen nåd! utropade de båda spelarne i bister ton och sträfvade trots den anfallnes sparkande och skrik att lägga honom upp på bordet. Håret hängde vildt i ansigtet på dem, svetten lackade från deras pannor och deras purprade kinder och de jernskodda klackarna höggo sig som broddar kors och tvärs i golfvet. Midt i detta skratt, skrik och oväsen, som synbarligen oroade den lilla bleka flickan, ehuru hon var temligen vand vid dessa stormiga uppträden, hördes dörren i det yttre rummet öppnas, hvarvid flickan sprang ifrigt ut emot den gamla mamsellen, ty det var hon som nu kom hem, steg in och lade sin stora, svarta sammetsredikyl på bordet vid soffan och sina handskar derpå. God afton söta moster Fredrika! ropade barnet, i det hon hoppade upp och hängde sig fast om mamsellens hals. God afton, mitt lilla gryn!s svarade denna fryntligt, kysste ömt den lillas panna och l0ssade sakta hennes händer från sin nacke. Hvad står hör på ? tillade hon i lugn och allvarlig