Aftonbladet – 30 januari 1850, sida 1

EN ANNAN CENDRILL ON) Berättelse från Gustaf II:s tidehvarf. Men . . . grefvinnan Umanoff? yttrade Schröderheim med allt mera stegradt intresse. Du skall få höra. Det var ungefär ett år efter fru Mentzers frånfälle, som grefvinnan kom till Savolax och erfor alla detaljer om dennas död, då presten i församlingen en dag till henne öfverlemnade ett med många sigiller försegladt konvolut. Hon bröt det nyfiken och — hvad fann hon? — Ett bref från den aflidna systern, jemte dennas med fyra vwvittnens underskrift bekräftade vigselattest och döttren Claras dopsedel. Dessa vigtiga papper hade den olyckliga unga qvinnan kort tid före sin död förseglat och öfverlemnat till församlingens pastor, med anmodan att han ville tillställa hennes syster dem, ifall han engång lyckaves finna henne. Pastorn hade omsorgsfullt förvarat konvolutet, men varit nog loj att icke göra de erforderliga efterspaningarna. Nu fogade dock ödet så, att han utan all möda kunde uppfylla sitt till. den aflidna gifna löfte., Huru besynnerligt! ropade Schröderheim. Men grefvinnan Umanoff anade väl icke den förföriske Liffman, uti den nu åldrade och allvarlige Rosenbjelke? Ingalunda; bon anar lika litet som fru Ment2em; att det svenska riksrådet var Claras verklige fader. Emellertid blef hon innerligt glad då hon af brefvet erfor, att hennes Syster åtminstone varit gift, och dottern således äkta. Den aflidnas bön att hon, så:ida dessa papper någonsin skulle komma henne tillhanda, måtte göra allt, för att om möjligt upptäcka den unga Claras fader, fann genast återsvar i gref) Se A. B. Af 20 och 22—294,