Aftonbladet – 29 januari 1850, sida 3

— I Najaden läses följande förklaring: nnu en gång om Zachrissonska saken. En Insändare från lendsorten gör i Post-Tidningen några sofistiska reflexioner öfver Zachrissonska målet, dervid han med en oförliknelig enfald vill försöka inbilla allmänbeten och Kapten Zachrisson sjelf, att denne är blott en viljelös machin i de radikala Tidningarnes händer, af dem inspunnen i nät ur hvilka han nu förgäfves skulle söka lösslita sig! Enligt alla sammanstämmande vitsord måtte Kapten Z. och de, som närmare känna honom, icke blifva litet förvånade öfver denna nya uppfattning af hans karakter! Då härvid äfven hvad som nyligen stått att läsa i Najaden m. fl. åberopas (likväl utan att citeras), för att fullkomligt öfvertyga (Z.) om, att hans personliga öde, huru det än må utfalla, föga eller intet numera intresserar dem (de radikala Tidningarne),, så måste vi ånyo (väl för tjugonde gången) protstera emot icke ailenast alla beskyllningar för radikalism) i allmänhet, så som denna term gemenligen uppfattas, lika med röd, ultra, öfverdrifven o. s. V., utan äfven mot alla förtydningar af våra yttranden i Zachrissonska saken. Det kan icke annat än högligen förundra, att just från det parti, hvars åsigter skola representeras i Post-Tidningen, finna lagdt oss och andra till last, att vi i främsta rummet afsett saken och blott i underordnad grad Kapten Z:s person! Det miste högligen förundra, att just från det hållet se klandradt, att vi icke obetingadt gillat allt, hvad Kapten L. i saken talat och handlat! Såsom hufvudsak hafva vi städse ansett det politiska skälet, hvilket uppvifvits för Z:s förbigående, utan att någonsin inlåta ss i bedimande af rättvisan eller orättvisan i öfrigt detta förbigående, hvilket på inget sätt har att göra med det politiska skälet. Detta skäl hafva vi ansett olagtigt, oklokt, och innefattande ett betänkigt försök att qväfva Tjenstemännernas medborgeriga sjelfständighet på samma gång man åt dem vill vereda en öfvervigt: inom representationen. Att Kapten Z., med risk af allt det obehag, som icke ör honom var svårt att förutse, offentligen blottat lessa försök, detta till honom uppgifna politiska skäl, hafva vi ansett rält och fordranda ett tacksamt erkännande af alla sannt liberalt (hvilket ingalunda är liktydigt med radikalt) sinnade, så inom som utom Pressen. Påståendet, att han härvid svikit ett honom gifvet förtroende, hafya vi i högsta måtto bestridt, ja ansett snart sagdt för omöjligt att med ull öfvertygelse kunna begagnas af någon opartisk, om velat det ringaste genomtänka förhållanderne och de serskilda omständigheterne, under hvilka detta s. k. förtroende gafs, och hvad det angick. Att Kapten Z. gjorde godtgörandet vid ett annat tillälle af den mot honom begångna orättvisan, hvarpå hela hans framtid berodde, till vilkor för tystnad vid detta, och att han dervid, efter hvad som redan passerat icke åtnöjde sig med ett lösligt halft löfte mellan fyra ögon, hafva vi ansett hvarken underigt eller så utomordentligen klandervärdt och för sig; men vi hafva dock ansett detta, af Z. sjelf öpDet och ärligt utan allt omsyep framlagda förhållan