Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 1

VS —AS—L—LmA ALL LL LL mm — — — — a nn Denna ström af ljus, dessa klingande, brusande, lelektriserande toner, som smekte hennes öron och tycktes förtrolla hela hennes varelse — allt gjorde på henne ett intryck, som nästan betog henne andedrägten. — Och hade det ändå varit en vanlig bal... men detta virrvarr af tusende ansigten, af hvilka få voro mennviskolika, af dessa med glitter af alla slag utspökade drägter, som nästan bländade ögat, af dessa hundrade glada puts, som drefvos öfverallt, till förlustelse för större och mindre kretsar... nej, allt detta var för mycket för Clara, som äfven i sina djerfvaste drömmar aldrig kunnat tänka sig något sådant. Hon glömde nu helt och hållet sin ångest, glömde att någon fru Emerentia Rosenbjelke fanns i verlden, och erinrade sig blott grefvinnan Umanoffs ord: du skall få se en trollverd; en verld af idel under., Emellertid var hon så skygg, så underlig till mods, att hon, utan att sjerf veta det, tryckte sig tätt intill grefve Alexander, vid hvars venstra arm hon vandrade, då grefvinnan, hans mor, stöddes af den högra. Alexander smålog dervid och såg ganska Iycklig ut; men det kunde ingen se under masken. Den unge grefven var i kosack-kostym. Våra tre vänner gingo genom salen i hela dess längd, för att söka plats deruppe, hvarest: grefvinnan visste sig skola träffa den förnämste af alla maskeradbesökande och som skulle, igenkänna henne på den eldröda bandros, hvil? ken hon fästat på högra axeln. Många hade väl röda bandrosor till igenkänningstecken; men denna var icke lik någon annan; ty i dess midt satt en stjerna — en Alexander-Newskys orden. I anseende till den stora trängseln åtgick en temligt lång stund innan grefve Umanoff med! sina båda damer hann till öfra ändan af salöngen. Under denna vandring hade Clararedan tre gånger varit uppbjuden till dans; men hon nekade, naturligtvis, skygg och ovan, som hon var. l Så snart grefvinnan tagit plats, träffade greff ve Alexande en af sina bekanta, som blef hans!s