Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 2

Vid underrättelsen om Oehlenschlägers död. Der växt en ek invid sunnanvåg, Hvars make ej skådats i norden; Den jätten man högt öfver småskogen såg, Dess väldiga krona bland skyarna läg, Och roten gick djupt ned i jorden. Han midt i den nordiska sångarelund Stod, vigd af de himmelska makter. Ea näktergal bodde i kronans rund, Den sjöng både morgonoch aftonstund Ea trollsång för lyssnande trakter. Nu eken har fallit och sången är all, — Till Vallball har sångfågeln svingat. En verld, när han föll, gaf sitt återskall; Ewvt sekel hans rum icke fylla skall, Ej väcka den sång som förklingat. Och önskar du veta hvad namn han bar, Den store, så hör, hvad jag säger: Det nordiska skaldernes Adam var! Han fins icke mera i lifvet qvar Vär herrliga Oehlenschläger — I flor kläd din harpa, o Skandia, kläd, Och böj dig i sorg emot jorden! Med saknadens tårar till grafyen träd; Men än i din sorg åt arfvet dig gläd Som Sångaren skänkte åt norden. H. S—Jg.