Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 2

herrskapet allesammans äro borta, på hofvet, aller eljest på supeer, eller på konserter, opran, maskeraden, dit jag så gerna, så gerna ville följa med, en enda — 0, blott en enda gång, då spelar jag och läser en och annan stund och tar gerna bannor sedan, för det jag icke hunnit sy så mycket, som fröknarna önska. Fröknarna ? ... mina döttrar?... syr du åt dem ? Om aftnarna syr jag åt fröknarna; om morgnarna åt riksrådinnan. Men nu tycker jag dock, att jag med godt samvete kan åtaga mig en guvernantplats och jag bönfaller att riksrådet med det allraförsta ville vara så nådig och skaffa mig en sådan; ty jag sjelf får ju aldrig slippa utom dörren. Nej! ropade Rosenbjelke och spratt till, som om något stuckit honom. Nej, en fröken ... Han hejdade sig och fortfor: Fröken Mentzer får icke taga tjenst Jag vet,, svarade Clara, att det icke är brukligt att fröknar taga kost och lön. Hon stödde med en besynnerlig tonvigt på ordet fröknar, och hennes idealiskt formade mun drog sig till ett smålöje, men ett smålöje som på en gång var djupt sorgset och skarpt ironiskt. Ändtligen fortfor hon: Med mig, en fattig fänriksdotter från Savolax, borde dock göras ett undanteg; och hvad namnet beträffar, kan j.g gerna bortlägga det och antaga ett borgerligt, endast mig förunnas att med eget arbete förvärfva mig en mera oberoende ställning; ty här uthärdar jag icke. Ilon brast i en ström af tårar. DD a pona yttrade Rosenbjelke med et och fattade hennes hand. Du kan vara öfvertygad, att bättre dagar skola komma: det är jag, din förmyndare och besk, ddare, som säger dig det. Då jag, för två år sedan, på en resa i Finland tärde känna dig och din mor, som just vid samma tid bort