Efter några vexlade meningar af föga betydenhet, bad han den unga flickan slå upp sin bok och taga vid der hon sist slutade. Hon efterkom hans begäran och tog plats på en taburett vid hans sida, sedan han sjelf åter satt sig tillrätta i sin beqväma ländstol; derefter började hon explicera ur den tyska boken, som var Gessners Iiyller. Riksrådet rättade med saktmod, der hon tog felt, och flickan tycktes vara ytterst intresserad ef sin läsning. Då den räckt ungefär en halftinma, yttrade Rosenbjelke: Nu får det vara nog för i dag. Klockan är tre qvart till tio och vi måste språka den här qvarten. Efter tio äro vi ingen minut säkra. Som herr riksrådet b ; och slog ihop boken. efallers, yttrade Clara Du tycks mig göra betydli i tyska språket, sade Rosenbyslke videre (08 i Jag bjuder till att öfva mig så godt jag godt Ja kan, genmälde Clara. Jag öfvar likaledes det fransyska språket och min musik. Gör det, barn — framförallt harpan, hör du det, Clara — framförallt harpan. ? Riksrådet suckade djupt. Fröken Mentzer såg på honom med förvåning. Men riksrådet vill ju aldrig höra mig spelan, sade hon, och för ingen menniska, hvarken husets folk eller främmande, får jag någonsin nämna ett halft ord om, att jag har några talanger; hennes nåd har strängeligen förbjudit det.n Jag vet, sade riksrådet med förlägen min: ty han var med skäl förlägen öfver den lumpn2 roll han spelade i sitt eget hus. Men det kar väl komma en annan tid, fortfor han, di dina kunskaper komma dig till måtta. Bjud derföre till att öfva dem, så mycket möjligt är. J2g gör så, herr riksråd. Om aftnarna, då