Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 1

EN ANNAN CENDRILLON) Berättelse från Gustaf III:s tidehvarf. . II. Några dagar derefter satt, i sitt hotell på Blasiiholmen, herr Reinhold Rosenbjelke, riksråd och riddare af flera både svenska och utländska ordnar. Han var en lång, ståtlig man, knappast femtio år gammal och som ännu kunde kallas vacker, fastän ett drag af djup melankoli hvilade öfver den höghvälfda pannan, och dei sig sjvifva så sköna blå ögonen blickade något skyggt under de svarta, starkt markerade ögonbrynen. Det var tå morgonen kl. omkring nio. Rummet, doruti riksrådet för närvarande vistades, var ett i den tidens stil möbleradt, hvad man skul: kunna kalla skrifrum, der en mängd papper, böcker och skrifmaterialier vid första blicken beiceknade att det var en herres arbetsrum. Den ime, rike, af så många afundade och 1 d: flestas tro så lyklige mannen satt vid sitt skrifbord insvept i en onaturligt vid nattrock af grönt damast och med röda, guldbroderade samurtstolilor på fölterna. Hufvudet, ännu icke u!styrd! med den för toiletten så nödvändiga peruten, var 1 sitt naturliga tillstånd, något kall öfver hjessan, men eljest prydt med ett vacker mörkt, ehuru kort hår. Riksrådet satt i den ställning man merändels alltid autager, då man är försänkt i djupa tankar, niioligen med armbågen stödd mot bordet och hu vudet jutadt mot handen. Efter några minuter rätade han på sig, lutade sig bakut i den stora länstolen, drog en djup suck cch sade, ehuru helt sakta: Det är ett förfärligt lif detta. Jag ville blott att de, som så mycket afundas mig och hemligen eller uppenbarligen arbeta på att störta mig, skulle ett enda ögonblick kunna med själens öga tränga in i mit inre; jag tror att de sedan skulle lemna mig i fred. Dessa förfärliga samvetsqval, fortfor han, som ) Se A. B. 2 20.