Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 3

dånigt utlåtande afgifvit; med Kongl. Maj:ts Högsta Domstol beslutet; Gifvet Stockholms slott den 6 December 1849. Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörde underdåniga besvär och nådeansökning; och då sergeanten Fagerdahl, hvilken den 5 Oktober 1847 klockan half till 6 på morgonen från Rindön blifvit afsänd sn kommendanten på Waxholms fästning majoren Åkerstein, för att muntligen rapportera det två kronoarbetskarlar under nästförutgångna natten rymt, enligt hvad underlöjtnanten friherre d Albedyhl, på vittnesed berättat, före klockan sex på morgonen för kommendanten sådant anmält samt, ehuru detta ej skett föer än kommendanten, som, redan genom konstapeln Lindgren om händelsen fått kännedom, derom vid Fagerdahls inträde framställt fråga, Fagerdahl likväl genom sitt då lemnade svar måste anses hafva den anbefallda rapporten behörigen framfört, finner Kongl. Maj:t den anledningtill Fagerdahls arresterande, som Åkerstein i utfärdad ordre uppgifvit, nemligen att Fagerdahl ej, såsom honom varit föreskrifvet, till kommendanten, utan i stället till konstapeln af vakten i fästningen aflemnat rapporten, icke vara med sanna och af Åkerstein kända förhållandet öfverensstämmande; och som, då tvenne trappuppgångar leda till den åt kommendanten i fästningen upplåtna bostad, det ej kan anses vittna om bristande eftertanka hos Fagerdahl, att han, hvilken bevisligen icke haft sig bekant i hvilken del af bostaden han ifrågavarande tid säkrast kunde träffa kommendanten, derom vid förbigåendet frågat vaktbefälhafvaren, konstapeln Lindgren, utan denna åtgärd fastheldre utmärkt omsorg. hos Fagerdahl att skyndsamt fullgöra det honom lemnade uppdrag; alltså, och emedan Lindgren, såsom vittne hörd, förmält, att sedan han, som genom .Fagerdahls besök i vakten erhållit kännedom om rymningen, derefter begifvit sig uppför den trappa, som förer till tamburen utanför Åkersteins sofrum och knackat på den tillstängda dörren, Åkerstein, oklädd, densamma öppnat och af Lindgren fått underrättelse, att Fagerdahl vore uppkommen för att afgifva rapport om de inträffade rymningarne, samt att, då Lindgren, efter i anledning deraf erhållen befallning, bland annat att tillkalla placemejoren, vidare framställt förfrågan, om ej Fagerdahl skulle få inkomma, Åkerstein, bejakande denna fråga, tillstängt dörren; ty och då Fagerdahl häraf ägt skäl antaga, det Åkersteins mening, på sätt Lindgren densamma äfven uppfattat och för Fagerdahl tolkat, varit, att den sistnämnda skulle inställa sig i ordresrummet, samt Fagerdahl följaktligen ej kan till last läggas det fördröjande med rapportens aflemnande, som blifvit föranledt deraf, att Fagerdahl åter nedgått den trappa, hvarå han uppkommit, och: begifvit sig uppför den andra trappan, som leder till ordresrummet, och der, ehuru förgäfves, sökt inträde, finner Kongl. Maj:t af dessa skäl och enär Fagerdahl ej eller, genom hvad i öfrigt under skriftvexlingen blifvit emot honom af Åkerstein anmärkt, kan anses hafva obehörigen fördröjt afgifvandet utaf ifrågavarande rapport, det majoren Åkerstein, utan laga orsak, ålagt Faågerdahl den -bestraffning af sex dygns arrest på eget rum utan tjenstgöringsskyldighet, som han, enligt kommendantsordre af den ö Oktober 4847 undergått; till följd hvaraf Kongl. Maj:t, med ändring af krigshofrättens öfverklagade utslag, i förmåga af 2 kap. 30 krigsartiklarne och 4 i cirkuläret den 26 November 1812, dömer majoren Åkerstein att under fyra månader varda suspenderad från kommendantsbefattningen å Waxholms fästning med åtföljande lön, hvilken bör tillfalla krigsmanshuskassan, hvarjemte och enär Fagerdahl sålunda ägt anledning till sin öfver den extrajudiciela bestraffningen förda klagan, Fagerdahl, med ändring af krigshofrättens utslag jemväl i denna del, befrias från den honom ådömda bestraffning af två månaders arrest. Vid den utgång målet erhållit, finner Kong). Maj:t Fagerdahls ansökning om nåd förfalla. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kongl. Mej:ts sekret C. J. Thyselius. —— nn — I går skulle Thörnquist åter stå inför. Rådstufvurättens 4:de afdelning, men protokollsföranden lärer hafva insjuknat, hvarföre uppskof lemnades till en annan dag. — Ett par unga gossar, båda bröder, hade bestulit hvar sin mästare på åtskilliga effekter. Den ene en skräddarlärling, hade stulit kambrik, kläde, lärft ete., och den andre skomakarelärling, bade tillgripit en hel mängd kläder, som han burit ut i ett vagnshus, till hvilket hans fader, som-bor på landet, lernnat nyckeln, utan att ana det sonen skulle begagna sig deraf för att gömma tjufgods. De medel han för det stulna förskaffat sig, hade han dels förslösat på dans och andra förströelser, dels lånat ut ät bekanta gesäller. Om denna sak .förevar ransakning vid rådstufvurättens 6:te afdelning i går, och rådman Alexandersson visade mycket deltagande för de unga förbrytarne, som äro på fri fot. Han beklagade på det högsta att de icke hejdat sig, då en bättre känsla rörde sig inom dem vid första afsteget från det rätta, han föreställde dem lifligt huru illa de råkat ut, då de fastnat i djefvulens klor och han tolkade flere gånger sin varma önskan att de måtte frigöra sig från den ondes välde. Han till och med uppmanade helt praktiskt den ene af gossarne, som numera är utan kondition, att till nästa rättegångsdag låta honom få den glädjen att höra, det han skaffat sig någon plats, der ban kunde få skydd och vård. —ZNatten till den 22 dennes hade vådeld utbrustit i ett litet drifhus vid Eriksberg, men lyckligtvis snart dämpad, så att ingen serdetes skada förorsakades. Elden hade uppkommit genom en å ett kalorifer-rör befintlig spricka. bed ta oc a SA fm Son mm 6 pm —-— p— -— Åt rn I CR 3 em mac mre — En mamsell gjorde en af dagarne en längre promenad i åkarsläda; men då liqviden skulle uppgöras och pengar dertill saknad s, tillbjöd hon sin körsven att uppgöra saken — framdeles. Som körSvennen icke fann tillbudet i sin smak, barhan låLit uppkalla marmsellen i polisen, der hon dock ej funnit för godt att inställa sig. — En fattig arbetskarl, anklagad att hafva stulit ved på Hammarby ägor, ursäktade sig dermed, att phan bara qvistat under träden, hvilket var nyttigt, a I--a-l b ti ti .y skogen var för tät. Saken hänvistes till häradsa rätt. — Natten till-sistl. måndag har ir brötutsstöld skett ingerborg af guld, nägra silfverskedar, samt åtskiliga klädespersedlar m. m. Tjufvarne, som Du blifvit upptäckte och gripne, äro tvenne vanfrejdade personer: Lindqvist och Lagerberg. Den sednare. som ännu är helt ung, har erkänt och uppgifvit att släderna äro nedgräfda i Solnaskogen. Polisbetjering har fått ordres att der eftersöka det nedgräfda. — En matros, som råkat taga för mycket till bä-) te, och under ruset förföljt en tjenstflicka, var derör uppkallad till poliskammaren. Nå, du var full går du ? frågade polismästaren. Ja, di säga.så, di der landkrabborna, pekande )å polisbetjenterna. Och så har du antastat en flicka på gatan ? Wast lite! Jag ska tala om hela resan, det är vättre det. Jo si, det var på det viset, att jag gick Il ankare i Tlrväderscoränd får att intaga an liten g I Carlbergs värdshus, hvarest tjufvarne tillgripit en FE 0 ILE Hel —