Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNEN ÅR v EN LITEN VILDE. Inför polisen i Paris har nyligen en 9 års gosse stått till rätta för lösdrifveri. . Detta barn hvars natur icke synes vara dånad för emottagande af någon sorts uppfostrån, och hvars instinkter likna vildarnes i nya verlden, har gjort mycket bekymmer åt sin fader, medborgaren Lebourguet, hvilken inför polisen afgaf följande berättelse om det besynnerliga och vanartiga barnet: Jag hade den olyckan att nödgas lemna bort Martial för att vårdas af annat folk ända till dess han uppnådde sex års ålder. Då han kom. tillbaka till mig, var han en rigtig vilde. Han ville aldrig qvearblifva hemma och sällan talade han. Vid måltidstimman ville ban icke sätta sig tillbords; han satte sig vid fönstret och betraktade himmelen. Då han fick se en fågel, gaf han till rop af glädje och började slå med. armarne såsom om han hade velat flyga efter den. Han ville aldrig äta köttmat eller ordentligt tillagade grönsaker. Dock gömde han sitt bröd, men åt det aldrig inomhus. En dag då han för hundradegången smugit sig bort, ville jag veta hvad han gjorde. Jag fick veta, hvart han hade gått. Utkommen på ett fält, plockade han stenar och kastade dem under liflig fröjd upp i luften. Derpå fick han se Canal de rOurcq och sprang genast dit. Han lade del sig framstupa och började gräfva med händerna under stenar samt fick tag i grodor och kräftor, hvilka han uppåt lefvande. : Jag hade köpt honom alldeles nya skor och strumpor. Utan att aftaga dessa eller ens uppvika sina byxor satte han sig på kanalbrädden red fötterna plaskande i vattnet under mer än en timmas tid. Framemot middagen lemnade han kanalen och styrde kosan åt Romainville. Under vägen lekte han med allt ting; han plockade grässtrån och : flätade dem tillsammans, slet åter sönder dem; plockaåe stenar och träbitar. Derefter byggde han små hus af jord och sten, samt sparkade åter omkull dem. Men hans största nöje tycktes vara att springa efter fåglar. än slingrade han sig såsom en orm; än kröp han på händer och fötter, än rullade han sig som ett klot med hufvudet mellan benen, hållande i fötterna med händerna, Omkring kl. 3 kom han till Romainvillesskogen, betraktade länge träden, utvalde slutligen ett, klätrade upp, plockade några qvistar och band dem illsammans. : E Omsider lade han sig att sofva och insomnade ljupt; Det var vära natt, då han uppvaknade; jag gick då fram till honom så att han fick se mig. Han blef då rädd. Men jag tilltalade honom med ömhet och tog honom med mig hem. Hela dagen bade han icke ätit annat än grodor. och kräftor; och emedlertid kunde jag aldrig få honom att äta annat än litet bröd, och alla mina fössök att civilisera honom hafva varit fåfänge. SEDER SSA TPI sn