Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 1

EN ANNAN CENDRILLON, Berättelse från Gustaf III:s tidehvarf. I. En dag i Februari månad 1790 var det cour hos drottning Sophia Magdalena. Till Stockholms kongl. slott skyndade, på ett gifvet klockslag, allt hvad bufvudstaden på den tiden egde ypperst i rang, i rikedom, skönhet och snille. De stora, obeqväma täckslädarne korsade hvarandra i börnen af gator och gränder, då deremot d3 blygsamma, då brukliga portehäserna, som nu endast lefva i minnethos en och annan af de från detta lysande tidehvarf qvarblifna, höllo sig närmare murarna med sin börda, bestående af någon gammal enke-bennesnål, som ej hade råd att hålla sig ekipage, eller någon snillrik herre, som hade ännu mindre råd, ithy att han icke ännu hunmt få myntet i sin börs att klinga lika högt som hans af snillekonungen uppskattade talanger. På borggården var, såsom vanligt vid dylika tillfällen, då de rika och måktiga utbreda sin glans inför de mindre lottade, en stor trängsel. Der hade samlats en mängd af sysslolösa och nyfikna, som, för att rätt få se hur de pudrade damerna och herrarne stego ur och trippade uppför den breda slottstrappan, vågade sig ända under nosen på de stampande och frustande herrskapshästarne. Kuskarne, i sina skjubbskinnsmössor och dito kragar, samt med rockarne i hvarenda söm utstyrda med breda, brokiga snören, hvarpå endast de i heraldikens vetenskap invigde kunde urskilja hvarje adelig slägts olika vapen — kuskarne, säga vi, dessa hög. uppsatte män, hästarnes vårdare och uppfostrare, hade all möda att bana dessa väg, utan att åstadkomma någon olycka bland den gapande mängden. Men vi, som i fråga om berättelser från —