Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 1

vigt, ty de bådajtalande draga sig något ifrån de öfriga. Hvem kan väl hon vara, som njuter en sådan ynnest framför de öfriga ?, Och som så retar kapten Reuterkronas nyfikenhet, inföll kammarherren småleende. pJag lyckönskar mig emellertid att kunna tillfredsstälia den, i det jag lemnar den upplysning, att damen är den rika grefvinnan Umanoff., Umanoff? ... ja-så, den så kallade ryskan ? Så kallade? ... jag menar att hon är ryska. Icke så alldeles. Väl har hon varit gift med en äkta ryss, men svenska talar hon icke dessmindre lika fermt som kammarherren och jag, endast med den skillnaden att hon bryter på finska, ty hon lär vara en finsk fröken i sig sjell.n Ni känner ju henne således? Icke mer än till namnet: jag vet mig aldrig hafva sett henne; men min bror, som har varit baron Armfelts handsekter och var med honom i Ryssland, under vår konungs vistande derstädes, omtalar, huru denna samma grefvinna Umanoff för sin skönhet väckte allmänt uppseende vid Catharina II:s hof.s Jag har äfven hört det omtalas,, genmärt :kammarherrn. Men nu är hon icke någo i: skönhet mera ... Nå-nå, det är också förlåtligt, när man har en så gammal son som den der., Sonen ... hvar är han? Han står der borta i hörnet, omringad af en hop unga officerare och några pager ... Se der, den der utmärkt vackre unge mannen är det. Han i den röda sammetsfracken och med S:t Anne ordens dekoration på bröstet ?, Alldeles. Hvad han söker vid svenska hofvet begriper ingen. Icke är det ära och utmärkelse åtminstone, ty sådant eger hon i fullt mått genom sin furstliga börd och sina stora s feodalgods i Ryssland, förutan de egendomar