Aftonbladet – 23 januari 1850, sida 2

gar, så att de icke må sammanblandas hvarken med I hvarandra eller med främmande medel, Stockholm Iden 2 Januari 1850. G. A. Stridsberg. Med afseende å den utmärkta skicklighet och nit, häradshöfdingen Stridsberg vid allmänna Pantlåneinrättningens bedrifvande ådagalagt, samt det fördelaktiga resultat, som deraf uppkommit, har DrätselCommissionen, för sin del, bifallit hvad bemälde häradshöfding uti ofvanberörde memorial föreslagit, samt hos magistraten och Borgerskapets Aldste hemställt, att de jemväl måtte dertill lemna sitt bifall, — — I Bohus Läns Tidning har Red. meddelat den underrättelse åt sina abonnenter å tidningen, hvilka icke erhållit dei år utkomna tidningsnumren såsom vanligt i korsomslag med posten, att tidningarne blifvit i vederbörlig ordning sända till postkontoret der i staden, der de blifvit liggande emedan hr postmästa-ren Zetterberg beslutat att icke längre utan -I särskildt arfvode sända tidningar till på landet .Jboende personer som icke hafva lösväskor på Uddevalla postkontor. Red. säger sig imedlertid skola föranstalta att tidningen hädanefter skall komma samtlige abonnenter regelmessigt tillhanda. Ko ge T ramar Eon RR — I den danska tidningen Feirelandet förekommer en intressant korrespondens från Stock.Iholm, daterad Januari 1850. Efter några anI märkningar om fredens välgerningar för Sverge under de tvenne sistförflutna åren, då många andra länder varit i saknad af denna fördel; lom åkerbrukets och industriens framsteg, om betydliga odlingar, och en ovanligt stor export af jern, koppar, tjära, plank m. m.; om den kolossala bränvinsproduktionen, hvilken snarare synes lända oss till skam än till ära, fortfar korrespondenten: Närmast förhanden ligger representationsfrågan, — denna fråga på hvilken hela landets Iframtida väl beror, men som dock ännu i -I verkligheten omfattas med allt för litet aliI mänt deltagande. Visserligen har det blifvit il erkändt såväl af regering som af folk, att något måste göras för alt sätta en gräns för det tröttande käbbel, som karakteriserar våra fyrfotade riksdagar; men då regeringen i sitt reformförslag ådagalagt, att den ingalunda vill gå in på de principer, som blifvit lagde till grund i brödralandet Norge och sednast i Danmark, men deremot, och det i öfvervägande grad, vill lemna representationsrätt och valrätt till penningemakten, så är det icke underligt, Jatt ett dylikt försök icke vunnit bifall hos Jandra än dem, som antingen derigenom före. trädesvis få tillträde till riksdagsplatserna, eller som hellre villja nöja sig med något än intet. Populärt är förslaget icke, och derom hafva redan så mångfaldiga opinionsyttringar blifvit lafgifna, att jag icke behöfver uppehålla mig dervid. Säkert är det emellertid, att det i vårt gamla Sverge saknas oändligt mycket af den public spirit, som visar sig i brödrariIkena. Här lefver man mycket, måhända allt för mycket i minnets verld; vi mätta oss med den ära, som under de stora Gustavernas och Carlarnes tid omstrålade Sveas folk, under det att icke många spår kunna upptäckas af nåIgot storartadt i vår nuvarande verksamhet. Emedlertid finnes det väl knappast någon euvIropeisk nation, som i högre grad än svenskarne förtjenar att i de vigtigaste angelägenheter anI föras af starka och sig utmärkande andar; ty då äro de just i sitt esse, och då äro de i stånd till uppoffringar, till storverk och till en hängifvenhet, som är sällsynt att anträffa. Men stora och utmärkta män måste de hafva för ögonen och ibland sig, så framt något synnerligt skall kunna uträttas; det småaktiga, det pedantiska eller medelmåttiga förakta de i bjertans grund, men kunna dock vänjas dervid, och sålunda invaggas nationalandan i sömn eller förvandlas till denna slöa likgiltighet för allmänna angelägenheter som-lemnar fritt spel åt lycksökare och förslagsmakare. Huruvida vi för närvarande befinna oss i detta stadium vill jag icke drista mig att afgöra, så mycket mindre som vi ju hafva en press, hvilken, med undantag af några giftiga utväxter, dagligen och med större sakkunskap, än jag besitter, afhandlar dylika föreraål. Till denna vill jag derföre hänvisa. När och på hvad sätt representiationssaken kan blifva afgjord är en fråga, som väl knappast ännu på några år kan blifva besvarad; men att man i alla händelser under loppet af nästa århundrade kan vänta ett resultat synes dock temligen säkert. Innan jag slutar vill jag meddela eder en förteckning öfver de Stockholmska tidningarne, då åtminstone några af dem icke torde vara särdeles kända i Danmark. Såsom JV 4, och i egenskap af hofmästarinna, Idekorerad med neutralitetens munlås-orden, presenterar sig vår bedagade och officiella Posttidning, hvars befattning det är att förkunna de meddelanden, som de styrande lägga den på tungan, samt i öfrigt att göra utdrag af utländska nyheter efter goda och faderligt sinnade blad. 2:0. Aftoneller Morgonposten, vår jurnalistiske hoftrumpetare, efter hvars signaler de grå d. v. s. de neutrale, de konservativt liberale eller de royalistiske demokraterna kommenderas fram eller tillbaka efter omständigheterna. Bladets dubbla namn häntyder för