Aftonbladet – 23 januari 1850, sida 2

— Regeringens i gårdagens blad omnämnde cirkulär i anledning af Rikets Ständers framställning om fördndrade grunder för kronobrefbäringsskyldighetens reglerande lyder som följer: OSCAR c. Sedan uti en till Oss aflåten underdånig skrifvelse af den 22 April 1843 Rikets då församlade Ständer, under anförande att, ehuru kongl. brefvet den 4 December 1830, med få undantag inskränkte brefbärings skyldige hemmans åliggande att forsla kronobrefven till högst två dagar i veckan, hvarigenom en betydlig lindring i nämnde besvär Hlifvit beredd, Rincts Ständer dock ansåge den åt berörde hemman i allmänhet förunnade frihet från utgörande af skjutsningsskyldigheten uti många orter icke uppväga brefbäringsbesväret, underdånigst anhållit, att, enär det, efter Rikets Ständers tanka, vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att alla de hemman, hvilka kunde åläggas kronobrefbäring, borde deltaga i utgörandet af detta onus gemensamt och efter enahanda grunder, som följas i afseende på skjutsningsskyldigheten, Oss täcktes, i öfverensstämmelse med ett af Rikets Ständer framställdt förslag, utfärda författning om förändrade grunder för kronobrefbäringsskyldighetens reglerande; så, och efter det ej mindre Vårt och rikets kammarkollegium, efter samtelige Våre befallningshafvandes hörande, än äfven öfverpostdirektörsembetet med infordrade underdåniga utlåtanden inkommit, hafve Vi detta ärende under nådigt öfvervägande tagit; och då, för vinnande af den lättnad uti kronobrefbäringsbesväret, som med Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga framställning åsyftas, Vi ansett i första rummet vara af nöden, att de tjenstemän, för hvilkas brefvexling i tjensteärenden densamma är beräknad, sättas i tillfälle att, der så ske kan, sina embetsbref med posten afsända, hafve Vi, i anledning af kammarkollegii derom gjorda och af öfverpostdirektörsembetet urderstödda hemställan, funnit godt i nåder bifalla, att ifrån och med nästa år, alla länsmän skola ega att tillgodonjuta fribrefsrätt för de bref uti tjensteärenden, som ifrån dem till Vår befallningshafvande i länet eller kronofogden i fögderiet afsändas, med skyldighet att behöriga, af dem underskrifna förteckningar öfver sålunda afgångna bref, vid hvarje års slut, aflemna till vederbörande postkontor, der portofrihet för samma bref begagnats; hvarjemte, beträffande kronobrefbäringens ordnande, Vi funnit godt i nåder stadga: 1:0 Att bref i tjensteärenden emellan auktoriteter och tjenstemän eller betjente, som, enligt gällande föreskrifter, äro till kronobrefbärings begagnande berättigade, skola, så vidt utan olägenhet ske kan, med de ordinarie brefposterna afsändas; börande således ordinarie kronobrefbäringen inskränkas till hvad som, med iakttagande häraf, erfordras för brefvens fortskaffande, der posterna icke kunna dertill användas; 2:0 Att det på Våre befallningshafvande må ankomma att, efter derom ifrån vederbörande infordrade upplysningar och förslag, bestämma, emellan hvilka ställen ordinarie kronobrefbäring, i tillämpning af förutnämnda stadgande, skall ega rum och hvarvid bör tillses att nödigt samband emellan turerna i de serskilda fögderierna beredes; 3:0 Att för den brefbäringsskyldighet, som sålunda astställes, samtelige innehafvarne af sådane hemman nom hvarje härad, som äro till kronobrefbäring pliglige, skola gemensamt ansvara, antingen på det sätt, att dess fullgörande emellan utsatta stationer upplåles åt personer, som emot ersättning vilja densamma sig åtaga, eller att, då dylik reglering icke tillvägabringas, viss godtgörelse bestämmes för de hemman, vilkas innehafvare, med afseende å hemmanens läge, kunna af Vår befallningsbafvande varda utsedde att orefbäringen ombesörja; dock att, i händelse de brefväringsskyldige inom något härad heldre åstunda tt vid hittills gällande grunder för brefbäringens resörjande förblifva, dervid tills vidare får bero; liggande det med anledning häraf vederbörande krovofogdar att, hvar för sitt fögderi, uppgöra förslag, nuru den af Vår befallningshafvande bestämda kronobrefbäringen lämpligast må kunna efter nämnda grunder utföras och emellan tjenliga stationer fördeas, hvarefter vederbörande till kronobrefbäring pligige hemmans innehafvare inom hvarje härad böra laglig ordning kallas att sjelfve, eller genom socknevis utsedda ombud, vid mnästinfallande lagtima ting sig infinna, för att, efter erhållen del af berörde förslag, om sättet för den inom häradet förefallande kronobrefbäringens besörjande öfverenskomma; 4:0 Att sådan öfverenskommelse, som uti föregående mom. omförmäles, må ingås, antingen för viss lid, så vida icke förändring i brefbäringsturen dessförinnan varder af nöden, eller för obestämd tid, istilldess behof af dylik förändring uppstår; och skall lensamma Vår befallningshafvandes pröfning och stadfästelse underställas; ankommande det på Vär befallningshafvande, att, derest brefbäringen icke af vissa hemmansegare öfvertages, utan andra personer dertill utses, afgöra huruvida och under hvilka vilkor brefbäringen må dem anförtros; 5:0o Att de ersättningar, som enligt 3 mom. komma att utgå, skola af samtlige till kronobrefbäring pligtiga hemman i häradet utgöras i förhållande till hvartderas skyldighet att uti sådant besvär deltaga: och må vederbörande, uti den ordning nämnde moment stadgar, öfverenskomma om sättet för dylikt bidrags uppbärande och utbetalande; skolaade, derest de det åstunda, debitering och uppbörd derafisammanhang med allmänna kronouppbörden verkställas, emot enahanda provision till kronofogde och häradsskrifvare, som enligt Kongl. kungörelsen den 14 Juli 1843 är för brandstodsafgifters uppbärande bestämd ; 6:0 Att uti enahanda ordning, som härförut stadgas, jemväl bör uppgöras nödig reglering för besörjandet af den extra brefbäring, som tilläfventyrs kan emellan de ordinarie brefbäringsturerna blifva af nöden; dock att sådan icke må begagnas vid andra illfällen, än då särskilda vigtiga omständigheter oindgängligen påkalla brefs afsändande utan att tiden ör ordinarie brefbäring eller postgång kan afbidas; ch bör hvarje sålunda befordradt bref vara försedt med påskrift om innehållet, på sätt genom Kongl. brefvet den 4 December 4830 är stadgadt. Åligrande det vederbörande att för hvarje qvartal till Vår befallningshafvande i Jänet insända uppgift å 1e bref, som sålunda blifvit afsände, jemte de omständigheter, hvilka dertill föranledt; och böra Våre hefallningshafvande hålla noga hand deröfver, att Ia herl I harärda häncannda ata färäfvas samt.