Aftonbladet – 23 januari 1850, sida 1

1) Sedan jag har förlorat min fioln, sade den lilla kökspojken, i sin ordning förtretad, till I kocken, måste jag göra musik med allt hvad jag kan komma öfver., Kan du spela fiol, min gosse?, frågade den lilla mannen, hvilken icke var någon annan, än den ryktbare Michael Lambert, på hvars ankomst man så länge hade väntat. SS Ja, litet; signor,, svarade Baptist; och om jag kunde träffa en man som kallas Michael Lambert, så vet jag väl. hvad jag skulle säga till honom., Nåväl, jag är Michael Lambert; hvad har du.nu att säga mig, min lilla vän? År ni Michael Lambert?, återtog Baptist, i det han närmade sig till. honom och nygirigt blickade upp i hans ansigte; och vill ni höra mig? Jag har inga pengar, och kan derför icke begära att ni skall gifva mig lektioner i musik; men om ni ville tillåta mig att höra er spela då och då, eller att åtfölja er, när ni går att gifva lektioner i staden, så lofvar jag på Baptist Lullis hedörsörd, att ni inhan kort skall hafva en lärjunge, som gör er heder. Jag vill pröfva dig, sade Lambert: Tag min violin och spela., Lilla Baptist lät icke säga sig detta tvenne räckte åt honom, satte den under hakan, och sade med djup rörelse: vändtligen hålla då dessa fingrar ännu en gång en stråkel Och1 han började att spela. Sedan de första tonerna klingat, tog Lambert icke mera sina ögon från gossen, hvilken förde sin stråke med en öfvad hands:fårdighet och med ett säkert öras hela noggrannhet. Ju längre gossen spelade, ju större blef konstnärns förtjusning; och Baptist, glad öfver den beundran han väckte, slutade tvärt och sade med höjd blick och i fröjdefull ton; Nå, signor, hvad tycker ni om det? Lambert sprang i sin hänryckning till Baptist, tog. honom i famn och kysste honom flera gångerj utropande: Underbart! beundransvärdt! Du är en musikus, min gosse. Lemna ditt kök; gånger. Han tog fiolen, som Tambert främlemna dina sysslor, dina stekpannor, och komj