Aftonbladet – 21 januari 1850, sida 1

tet. Men som vagnssteget icke var särdeles beqvämt, slutade jag min resa i hundens korg. Detta är hela historien, excellenza; och om ni önskar gifva mig någonting för min lilla visa, så skynda er; ty jag har brådtom ait återkomma till Flörens, hvarest, såsom jag nämnde, jag har qvarlemnat något, hvaröfver jag är mycket bekymrad.5 sOch hvad är det, min gosse ?s Min fiol, excellenza. Ni bör icke skretta, ty min fiol var min lycka, mitt lilsåppehälle, mitt lif; och om jag finner den sönderbruten, när jog återkommer till Fiorens — blotta tanken derpå kommer mig att darra — jag hade hellre velat, att min arm blifvit sönderbruten, det försäkrar jag.n Nåväl, här är någonting, hvarför du kan köpa dig en annanv, sade hertigen af Guise, i det han nedstack handen i sin ficka och derur upptog flera guldstycken, hvilka han lade på bordet bredvid det, som Baptist redan hade lemnat der. Det går alldeles icke för sig, excellenza.n Nå, huru mycket mera är den då värd?s Ack, mycket mera; exrellenzsa, mycket mera.n Håru, barn, hvad menar du ? Ni förstår mig icke, excellenza; ty ni eger alla slags herrliga saker; en Vagn, präktiga kläder, hästar, tjenare; ni har Jysande ädlingar till vänner, och mycket pengar, och bg vet icke huru många andra saker; alltså, om ni förlorar en eller två af alla dessa saker, så saknar ni dem icke. Men jag, excellenzan, illade den lilla gossen med tårar i ögonen — men jag, stackars liten, har ingenting annat verlden än denna samma fiol. Den fiolen var min vän. En annan fiol skulle för mig ndast vara en fiol. Ni ser, att det är stor åtkillnad. Nåväl, tag dessa penningar oeh försök att terfinna din fiol. Här, tag dem. Alla? ropade Baptist med en stum blick f förvåning. AHan, svarade hertigen skrattande,