Aftonbladet – 21 januari 1850, sida 1

pengarna i handen, både guld och silfver; men han stötte under vägen mot en stol, och hertigen vände sig om. Hvem är der? ropade han, när hans ögon föllo på gossen och fästades vid honom, liksom om hans angenäma väsen och hållning återkallade ett flyktigt minne. Jag är lilla Baptist Lulli, ers höghetn, sade gossen, i dest han under vördnadsbetygelser närmade sig. I går afton gaf ni mig, säkerligen af misstag, detta guldstycke, och förliden natt misstog ni er ännu mer, då ni ansåg mig för en tiggare och kastade till mig detta silfverstycke: jag lemnar er nu båda.n Under det han yttrade dessa ord, framträdde Baptist och lade sakta på bordet de båda mynten, som glänste i hans lilla hand. I går afton?. sade hertigen förundrad, i det han uppmärksamt betraktade den lilla florentinaren; bvar det 1 går afton? — men jag var då i Florens, och jag kan icke erinra mig ...n O, de stora glömma ganska hastigt; min fader sade mig det ofta; men jag har icke glömt er, excellenza; här äro edra pengar. Nå, säg nu, huru mycket ämnade ni verkligen gifva mig? . — Jag kan icke förstå ett enda ord af hvad du säger, ej heller vet jag hvem du är), sade hertigen, i det han lade det ena benet öfver det andra och med fortfarande uppmärksamhet betraktade gossens hållning, på samma gång så allvarlig och så okonstlad. Huru! Excellenza erinrar sig icke i går afton i Florens, utauför hotellet Santo Spirito, en liten violihspelare? Min stackars fiol, tilllade Baptist med en djup suck, som framkallade tårar i hans vacka blå fgon. Nu kommer jag ihåg dig fullkomligt; men hvad åstundar du af mig? Huru har du kun-. nat följa mig hi: ? ; Hvilken af edra frågor skall jag först besvara, excellenza?n Hertigen smålog åt hans logiska anmärkning; och svarade: Den första.n s Jag åstumdar ingenting, ers höghet. Jagj