Aftonbladet – 19 januari 1850, sida 1

; Hvad är ditt namn; min lilla gosse?. Baptist Lulli.n Och dina föräldrar ?x Ack! ers excellenza, de äro döda. Jag ä1 faderoch moderlös, och violinen förskaffa mig. mitt uppehälle. Jag. spelar utanför huse för att roa betjeningen. Då jag lyckats häri erhåller .jag. något till middag — visserliger bara lemningar — men det är likväl gansk: godt. Det är i dag för första gången jag spe lar utanför ett värdshus. Du har, utan smicker sagdt, spelat gansk: bran, sade prinsen, intagen så väl af bans okonst lade svar, som af hans behagliga och barns liga skick, Huru gammal är du? ,Tretton år, som jag tror.n ,Det är skada, att detta barn icke är i Pa ris, ban skulle der göra sin lycka, anmärkte prinsen, tänkande högt. Vore jag derom öfvertygad, så skulle jag begifva mig dit, sade gossen, som bade hört dessa ord. Det är för långt, återtog prinsen, och ; samma ögonblick tillkännagafs att aftonmåltider var serverad. Han reste sig upp, upptog wu fickan en louisdor, och kastade den med en uppmuntrande nick till den lilla violinspelaren Efter prinsens bortgång förblef. den unga musikern en stund alldeles förvirrad. Orden, det. är stor skada, att detta barn icke är i Paris, han skulle göra sin lyckan, klingade. i hans öron; de retade hans nyfikenhet och väckte hans ärelystnad. Jag skulle der: göra min lyckan, sade han tankfull. Lycka, der: med menas utan tvifvel att spela fiol och lefva gladt och sällt. I det han sade detta, kastade han en blick på det mynt, som han fått af prinsen. Det var ett guldstycke, prägladt med Ludvig XIV:s bild. Den lilla gossen stod orörlig med louisdoren i handen och kunde icke begripa, att prinsen velat gifva honom så myc