Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 2

NR nens tas sna stannas ning. En tid derefter erhöll bustrun tillstånd att med sitt barn lemnafängelset; men hon förklarade sig vilja dela sin mans öde, som blifvit dömd till grufarbete. Berättelsen om de begge makarnes sorgliga öden kunde, lika litet som deras mod cch uppoffring, hos tzaren utverka någon mildring i deras straff. i Pagorski skickades till Uralberger, ungefär 4000 verst från Warschau. Ioppet följde honom ännu då han nedsteg under jorden, och då han vid Wandas sida förrättade de mödosamma grufarbetet, upprepade han ännu: Noch ist Poblen nicht verlohrenn. Ladislas Pagorskis öfriga lefnad är icke annat ön en kedja af olyckor, åtföljde af hjeltemodiga handlingar. I Februari 1848 utbröt en revolution i Frankrike, som skakade hela Europa. . Ungrarne reste sig och skulle hafva tillintetgjort Österrike, om icke ryska tzaren, som såg sitt eget välde hotadt, skyndat att låta sina härar ila till de i trårgm 1 bragte österrikarnes hjelp. För att fylla luckorna uti denna armå af slafvar, insattes till och med de som blifvit dömde till grufarbetet i Uralbergen och bland dem Ladistas Pagorski, som instacks på ett kavalleriregemente, med hvilket han genomtågade det Europeiska Rysslands vilda och ofruktbarastepper, till d:ss han under marchen genom Gallizien fick tillfälle att fly. Med några få tillgifne kastade han sig in uti ogenomträngliga skogar och genomgick der det sista svåra profvet. Hans trogna maka dör i hans arma, utmattad af lidanden och försakelser. Sedan han sjelf öfverlemnat hennes stoft åt jorden och sin son åt en väns omsorger, skyndar han till ungrarnes bistånd, anställes vid armån och stupar på Budag vallar, traffod i bröstet af trenne kulor, ännu i döden medtagande hoppet, ty han skådade i framtiden huru demokratien öfver bela Europa segrande höjer sitt bai.tr, och han lemnar efter sig en son, hvilken ban hoppas äfven skall blifva en af frihetens försvarare, kanske äfven en af dess martyrer