Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 1

ide polska qvinnorna gjort sig så utmärkta Ehuru hon redan ofta hört talas om den tappr öfverste Ladislas Pagorski, väntade hon Jikvä jicke att uti honom finna en ung man med et lika behagligt utseende som bildadt umgänges sätt. Uti en polsk frökens hjerta blandar sig politiken ofta med kärleken, men hos Wands sammansmälte alla dessa känslor uti en enda. Genom att älska öfversten trodde hon sig endast hembära ett nytt offer åt den lågande patriotism, hvaraf hon lifvades. Afven Pagorski hade å sin sida icke kunnat förblifva känslolös för den unga flickans behag. Den riktning åt allvarsamma föremål, som hennes unga sinne redan tagit, ansåg han icke på något sätt förminska hennes personliga behag. Med nöje åhörde han hennes okonstlade berättelser om den sista revolutionen och kunde icke afhålla sig att derunder på henne kasta blickar af ömhet och beundran. Bruket bland adliga familjer i Polen ålägger friare den yttersta grannlagenhet, och det är ofta först efter en flerårig vördnadsfull uppvaktning hos den sköna, som älskaren får fägna sig å. hennes slutliga ägande. Här åter påskyndades upplösningen genom de faror, som sväfvade öfver Psgorskis hufvud. En dag, då grefve Weslinski, utan att vara åtföljd af öfversten, gått på jagt, försiggick en förklaring mellan denne och Wanda. Denna förklaring, som skedde utan koketteri å ena och utan tillgjordhet å andra sidan, bestod helt enkelt deruti, att de gjorde hvarandra förtroende af sin kärlek. Öfverste Pagorski lofvade att efter fälttågets slut föra fröken Weslinski till altaret, och sedan han emottagit försäkran om hennes trohet, skiljdes de med en handtryckning. Få dagar derefter afreste öfversten för att förena sig med den kår, som skulle marschera på Warschau. Emedlertid upptäcktes sammansvärjningen, hvarigenom 1834 års insurrektion fick ett lika hastigt som bedröfligt slut. Större delen af de sammansvurne arresterades; endast ett mindre antal lyckades att rädda sig genom flykten. Öfversten var en af de första, som blef arresterad. Han insattes på fästningen Zamosc och blef af ståndrätt dömd att deporteras till Siberien. Den olycklige förlorade på en gång rang, förmögenhet, allt, ända till sitt namn.