Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 1

med sina lar; men denna resning skedde på bef lning. Det blef nu klart för Pagorski, at Poten då först kunde återeröfra sin förlorade frihet när äfven denna samhällsklass mangrann! reste sig för att kämpa för en princip. Inhyrd på en vindskammare vid stutet a! Igatan de la Bienfaisance, uti ett fattigt och glest bebodt qvarter, fordom kalladt Lilla Polen, tillbragte öfverste Pagorski sitt lif, omgifven af kartor och matematiska instrumenter, ifrigt sysselsatt med läsning isynnerhet af politiska och filosofiska skrifter. Han lefde af det ringa understöd han erhöll såsom landsflyktig, bekymrande sig för öfrigt föga om det närvarande, men med sina hoppfulla blickar fästade på framtiden. Sammansvärjningen 1834 ryckte honom ifrån det kontemplativa lefnadssätt han under några år fört. Troende rätta ögonblicket inne, beslöt ban, emot sina vänners råd, att genom Tyskland återvända till Polen. Under ett främmande namn färdades han hela vägen med mycken försigtighet, hvilken ännu mer ökades då han anlände till Gallizien. Insurrektionen måste, för att lyckas, med blixtens häfughet bryta lös. Endast derigenom blef det för de sammansvurne möjligt att undgå de ryska spionernas vaksamhet. i Brinnande af otålighet såg sig öfversten likväl nödsakad att på ett gods, dit han tagit sin tillflykt, afvakta den öfverenskomna signalen. Ägaren till detta slott var en af bans vänner; grefve Weslinski, hvilken af ålderdomsbräckligheter hindrades att taga någon verklig del i de politiska hvälfningarne. Pagorski skulle hos sin gamle vän hafva tillbragt tiden ganska angenämt, om icke oron öfver utgången af den blodiga fejd, som före stod, hade gjort honom känslolös för landtlifvets behag. På-denna gästfria borg, der polska patriotismen och nationaläran bibehållit sig genom traditionen från far till son, fördes ett patriarkaliskt lefnadssätt. De tider af dagen, som icke upptogos af jagten, egnades dels åt religiösa pligter, dels åt långa politiska samtal vid tobakspipan och mjödkruset. Grefve Weslinski hade en enda dotter, vid namn Wanda, som nyss fyllt tjugu år. Den unga fröken förenade med ett intagande utseende denna glödande patriotism, hvarigenom: