Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 2

Och det är Thomas Bage ensam .som föröfvat bedrägeriet,, sade han. Till och med hämden undgår mig, den eländige är oåtkomlig af de menskliga lagarna.v Hastigt hördes ett buller från rummet bredvid. Bankiren fattade sina pistoler och störtade mot dörren. Om han i detta ögonblick befunnit sig ensam med Bage, skulle han icke tvekat att uttaga sin hämnd. Han lyfte upp foten för att sparka in dörren, då han hörde mrs Lowters röst. Nåds, sade hon med bedjande stämma, förbarma er för himlens skulll Mrs,, svarade Bage kallt, jag fordrar miss Annas hand., Petter Lowter lade örat till nyckelhålet, hans förbittring hade lagt sig, ban hade återvunnit sitt vanliga apathiska lugn. Men, min goda mrs,, sade Bage, saken är mycket enkel, lika enkel, som mitt beslut är oryggligt. Ni måste foga er efter min vilja, eljest anklagar jag er genast för bedrägeri. Jag har, Gud vare lof! derinne ett bevis, som domstolen måste erkänna., ,Vaxfiguren!l sade Lowter sakta, i det hans ansigte hastigt uppklarnade. Mrs Lowter vände sig nu under tårar till Bage och sade: oo Jag kan det icke. Ack, hör mig Thomas, jag kan det icke. Jag lät er obehindradt plundra oss på kredit och penningar. Så länge det endast gällde sådant, lät jag er fara fram som ni ville, men min Anna, mitt arma barn!:.. att uppoffra hennes framtid! ... Nej, det förmår jag ickel, Farväl då, mrs, jag går nu till domstolen. Samtalet tystnade, Bage hade aflägsnat sig. Petter Lowter steg upp, han kunde knappt tygla sin glädje. Det är blott i spel som jag är olycklig sade han. Den gamle Toby, som under hela samtalet bållit sig i närheten, skyndade fram för at! bistå sin matmoder, som af ångest och förskräckelse förlorat sansningen. Då han för henne till sina rum, ville han åter begifva sig