Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 2

)sterrike återställa ordningen i Tyskland. Men beräknadt att ingen bland. allmänheten i Preussen tror på något krigsutbrott, förråder preussiska styrelsen sjelf att den med visshet vet hvad allmänheten tror; ty långt ifrån att sjelf -rusta sig till strid, har den hemförlofvat 30,000 man Teservtroppar och ställt de: flesta öfriga regementen på fredsfot. För öfrigt skulle Österrike, med sina förstörda finanser och sin invertes söndring, icke förmå uthärda ett krig i tre månader. Preussen, ehuru beväpnadt från topp till tå och med öfverflödigt försedda rustkamrar, är icke stort bättre deran. Visserligen skulle ständerna bevilja allt, om det verkligen komme till ett krig och Preussen förklarade sig draga svärdet till försvar för tyska folkets rättighe ter; men den nyss utfärdade finansberättelsen visar, att Preussen för åren 1848 till 18530 har en statsbrist af 46 millioner, och inräknar man några extra utgifter, så stiger bristen till 52,301,000 Thaler. Äfven utan krig måste följaktligen statsinkomsterna förökas, för att icke låta statsbristen vexa; men ett krig skulle göra detta omöjligt. Och krig emot Österrike skulle äfven blifva krig emot Ryssland, det förskräckligaste som kunde inträffa, i vår reaktions ögon, det mest påkostande af allt för våra absolutistiska officerare. Ett sådant krig skulle kunna medföra piemontesiska scener, och huru det skulle slutas vore omöjligt att beräkna, Men härmed har ingen fara; det bryter icke ut. Österrike har för öfrigt äfven troppar vid sränserna af Bäjern och Wärtemberg. Preussen håller hela Rhenstranden starkt besatt; det kan derifrån sända hjelptroppar i ögonblicket, till alla hjelpbehöfvande furstar i trakten. Det är tydligt att som alla dessa härmassor stå beredda att samverka, hvar helst något demokratiskt motstånd mot de två stora makternas aftal kunde yppa sig, så är styrkan tillräcklig att qväfva allt sådant, och något tvifvel om aftalens förverkligande, för närvarande, bör sålunda icke kunna uppstå. Allt naturligtvis med förutsättning af verldsfredens orubblighet. Öfver Schleswig-Holsteinska frågan herrskar djup tystnad; det enda man vet är att vapenhvilan fortfar. I Preussen råder ännu den åsigten att en delning af Schleswig, efter språkgränsen, skulle varaktigast förvandla vapenhvilan till fred. Rörelse och handel äro nu ändtligen åter ! god gång hos oss; våra fabriker befinna sig öfverallt i full verksamhet, för att jemna det genom deras alltförlånga hvila uppkomna behofvet af deras alster. Bomulls-, ylleoch sidenfabrikerna mottaga inga beställningar på kortare tid än till sommaren; förr hafva de icke medhunnit hvad de redan åtagit sig. Sådant oaktadt råda nöd och armod nästan som förut och ökas ännu mer genom den oafbrutna starka kölden. De många välgörenhetsföreningarne uträtta hvad de kunna, och de politiska partierna medföra åtminstone det goda, att de utspana månget annars fördoldt elände och väcka uppmärksamhet för dess afhjelpande. Vårt klubboch partiväsen har föröfrigt fåt! ett sådant insteg i alla våra andra förhållander. att jag vid något tillfälle framdeles tror mig böra lemna en särskild öfversigt deraf.