Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 2

uflägsna sig, och de gingo att öka antalet af de ängsligt väntande utanför huset. Min herre, ef anklagelse är af stor vigtn, sade magistratspersonen, jag lemnar er tid att öfverväga om ni vidblifver den., I stället för svar försökte Bage att öppna dörren till kabinettet, som låg åt kontoret. Då han fann den stängd, slog han in en ruta och drog undan förhänget. Ser nil sade han. . Vaxfiguren blef synlig. Magistratspersonerne kände alltförväl mr Lowters yttre, kopian var så underbart noggrann, att de ej visste hvad de skulle tro. De måste först öfvertyga sig, att det endast var en vaxmassa och: ej bankiren sjelf, som de sågo. Ser ni? upprepade BageDen der bilden har nu ett helt år tjenat till att ge sannolikhet åt mr Lowters efterapade namnteckning. Denna nedrighet, som enkan påfunnit . . .v Skenet är tydligen emot henne, sade en af embetsmännen, men rättvisan fordrar ögonskenliga bevis. Laga så att vi få komma in. Den gamle Toby hade ej kunnat styra sin nyfikenhet och oro, utan gått ned. Bage varseblef hans kala hufvud i kontorsöppningen. En yxalv ropade han till honom: Toby lydde ogerna. Bage tog yxan och slog in en del af brädväggenDe kongl. embetsmännen gingo in genom breschen, åtföljde af konstablarne. Toby stödde sig nästan sanslös mot väggen, en tår stal sig ur hans ögon. Om mrs Lowter endast hade velat! mumlade han förtviflad. Nåv, sade Bage, kan detta bevis lemna något tvifval öfrigt ? För att gifva sina ord ännu mer vigt, slog han vaxfiguren häftigt på axeln ... då uppsteg bilden långsamt. Bage sprang tillbaka och bade så när, halfdöd af förskräckelse, sjunkit ned bredvid Toby. pLefve sir Petter Lowter! utropade den sistnämnde med entusiasm. ;Hvad viljen j mig? frågade Petter Lowter den bestörte magistratspersonen kallt.