Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 2

venson, fortfor han högt, i det han lät korken flyga ur en champagnebutelj, er berättelse roar mig obeskrifligt, fortfar, jag ber er.n Ja, hvar var det jag stannade nu? frågade Robert; jo, jag tror jag sade er att miss Anna är den älskvärdaste flicka i hela verlden. Föreställ er blott. .Nej, ni talade om hennes far. Hvad gör han, då det blifvit afton ? Om aftonen, stammade den förre, då ger man honom mat; är det-allt. vÄter han?, Ja visstl, Har ni sett honom göra det? Aldrig. Bage drar för gardinen ... Jag måste säga er, att den der Bage är en eländig menniska och, efter hvad jag tror, min rival. Men förr vill jag dö, än han skall gifta sig med miss Lowter! Bankiren hörde ej mer, han gnuggade händerna, ett småleende spelade kring hans mun. ;Der ha vi det! sade han. Om jag också skall uppskjuta min död till och med ett halft år, så måste jag ändå först demaskera den skurken, som vågat spela min roll. Han hade således funnit en förevändning att lefva, hvarmed han var ganska belåten. Under detta hade Stevenson ensam blifvit qvar vid bordet; han drack och beskref miss Annas himmelska, behag; hans tunga blef all tyngre och tyngre. Snart sof han. Lowter ringde på Dick. Stevenson blef buren till sängs, der han fortfor att sofva. Då han framemot aftonen vaknade var han ensam. Rummet hade fått ett annat utseende; pulpeten stod vidöppen och var tor, möblerna spridda öfver golfvet, såsom vid en hastig afresa. På bordet fann han ett försegladt bref, dresseradt till )Stevensen,; kontoristen öppnade det hastigt; det var af följande innehåll: pUndertecknad har af herr Stevenson emot