Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 1

BANKIREN AF VAX ROMAN AF PAUL FEVAL. År 1824, vid början af sommaren, låg en man i sin säng, som stod i ett rum i hotellet Meurice i Paris. Han sof; hans andedrägt var jemn och vittnade om en god sömn. Hans fina och regelbundna anletsdrag buro prägeln af britannisk skönhet. Hans glänsande, marmorhvita panna omgafs af blondt hår, hvaribland ett och annat grått hårstrå framstack; nedra delen af ansigtet omslöts af ett väl vårdadt skägg. Det måste vara en Engelsman, eller ock en Engelsmans afbild; endera var han ovilkorligt. Men han var en verklig Engelsman af kött och blod, vid namn Petter Lowter. Sedan ett år vistades han i Paris och ansågs af alla sina bekanta för ett original, hvarmed likväl icke är sagdt att han var på något sätt löjlig. Hans lefnadssätt var följande: Klockan 11 steg han upp, frukosterade och gjorde en ytterst sorgfällig toilett; kl. 10 om aftonen begaf han sig till Frescati; der spelade han till dess salen stängdes. Han spelade högt och förlorade oupphörligt; ingen kunde påminna sig någonsin ha sett honom vinna. Under ett år måste han således ha förlorat ofantliga summor. Några trodde att han var en medlem af öfverhuset, som reste incognito, andra höllo honom för en slägting till den namnkunnige bankiren af samma namn i London. De mindre nyfikne croupiererne inkasserade hans guinder, utan att det ringaste bekymra sig om hans ställning i samhället. Klockan slog 11. En vid uret fästad våckare låt höra sitt oharmoniska ljud. Hr Lowter slog upp ögonen och kastade en kall och liknöjd blick omkring rummet. En solstråle trängde med detsamma in genom gardinen.