Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 1

SsSsSsSsSsSsSsSsSsSsssDzSN!!snvcs n!nf ff f!f!!fSf fTfTTfFOOooCCCoROO;RSS nn löppnade det för sjelfmordets, likväl af det slaget som beräknas långt förut och med glädje J väntas. London var ej passande härför; han måste till dess utförande hafva fullkomlig frihet, ty den dittills använda listen, för att bedraga verlden och Mrs Lowter, var ej mera tillräcklig för honom. Som vi se var denna list ej illa uttänkt. Visserligen hade bankiren kunnat finna ett annat medel, men vid sådana tillfällen lemnade han alltid åt sin fantasi fritt lopp. Hvad önskade han? Tid och ensamhet, att i fred och ro få i små drag tömma sjelfmordets kalk. För att vinna detta ändamål reste han från London och qvarlemnade en till sin fru ställd biljett i form af testamente, som började med dessa ord: Då du emottager dessa rader, har jag upphört att lefva. Försök ej att få veta etc. ete. Petta var egentligen ingen osanning, utan blott en helt enkel anachronism. Bankiren tog händelserna i förväg. Denna gång reste han ensam, emedan han ej mer behöfde den gamle Toby, och var död för alla. Han landsteg i Frankrike. Intet göres af Engelsmännen utan beråkning. Petter Lowter hade gifvit sig tid att samla en betydlig pen-ningesumma och kom nu till det fremmande landet med en af. bankonoter väl fylld portfölj. Han spelade för att fördrifva ledsnaden och -appade som vanligt. Då de dagliga förluster12 ej Mera kunde uppvägas genom anlitande kassan, såg herr Lowter sin skatt hastigt örsvinna, döden nalkades honom, men nu icke ner den frivilliga, utan den oundvikliga, och inder demna nya form hade den blott en rina del af sitt fordna behag för honom. Han fortsatte ändock att spela och förlora, nen arbetade likväl ganska systematiskt på sin ndergång och lät förlusten ej öfverskrida en estämd gräns; på detta sätt kunde han, då an indelade sin kassa efter sitt dagliga maxi