sjelfvilligt likväl, ty hvem var det som tvertemot sin tants varningar drog täckelset från den förbjudna taflan i riddarsalen 2) Det var jag, 0 min tant, -ropade Albrekt bestört öfver hennes allvetenhet. Hvem var det som, oaktadt han väl visste att man grafbrudens natt icke borde vistas utom slottets portar, likväl trotsade sagoberättarens varningar och gick ut vid midnattstimman för att möta en ande ? y Ni vet allt, stammade Albrekt betagen af förVåning. N Som du hör, vet jag allt, sade grefyvinnan leende. Luägnå dig min vän och blif ej så bestört, ty jag har något att uppenbara dig, som ännu mer skall öka din förvåning. . Verkeligen, något ännu mera, sade: Albrekt och hemtade djupt efter andan. Detta slott är då fullt af de sällsammaste företeelser i verlden. Det kan förefalla dig så, men vet att allt hvad som tilldragit sig kan förklar i sätt; vet att jag. sjelf tillika har lösningen af hela gåtan i min hand. Alltsammans är en väl utförd intrig, som vi tillvägabragt för att taga dig ur din förvillelse angående rätta halten al.dinakänslor för mig: Du får ursäkta 055, men Vi voro i sanning tvungna aft företaga oss .nåBot med dig. N ed mig? sade Albrekt rodnande och förunrad. j Ja, min vänt Således, för att tala öppet: Den vackra bilden, SOM väckt din förundran, var med: fsigt uppsatt i riddarsalen, och der försedd med I4 itt åldrade omhänge. Den är annars nyligen målad : Paris och. .. 4 I Paris! utropade Albrekt, enne; är det möjligt? Och ori lämtade han nästan andlös. DÅr din kusin Antonia de Villaflour. elf döma om likheten, då jag säger dig att on sjelf, som i natt, på min önskan, Uppträ, lippan vid sjöstranden. O, min Gud! stammade Albrekt nästan tillintegjord af bestörtning, och hans sinnesrörelse var. så iftig och stark, att han ovilkorligt nedsjönk på en oh under det alt en dödlik blekhet betäckte hans) r nder. med herr de Village, hastigt afbrytande ; ginalet, originalet 1 Du kank det var v dde pålr