Aftonbladet – 15 januari 1850, sida 3

— — Beskrifning på det slags brädfodring af trähus, som begagnas i Finland och åtskilliga andra länder af Europa. I stället för att hos oss gemenligen brädfodringen göres så att bräderna sättas bredvid hvarandra, vertikalt från takåsen af ett bus ned tjll foten, och ofta spåntas tillsammans, begagnar man på andra ställen den metoden, att lägga bräderna borisontelt, på tvären, det ena brädet öfver det andra. Bräderna sammanfogas icke annorlunda, än att det unre brädets öfre kant afhyflas på sned, så att spetskanten deraf uppgår emot väggen, hvarifrån en sluttning sålunda åstadkommes. Det öfre brädets understa kant bibehålles deremot jemt afhyflad. Det nedströmmande regnet kan på detta sätt aldrig tränga in till väggen, icke ens om bräderna skulle draga sig tillsammans, emedan det öfre brädets främsta kant alltid står ett stycke utom det underliggande brädets inre kant. — Fördelarne af denna method består deri, att både arbete och virke besparas, samt att ett sålunda brädfordradt hus får ett veckrare utseende. Om det hyitmålas liknar det stenjus. Dessutom har man en fördel deri, att när len del af brädfodringen, som ligger närmast maren, blir upprött, det går betydligt lättare att der ägga in ett par nya bräder, än af de ändlångs stånde bräderna afskära de upprötta delarne och fälla N nya bitar i deras ställe, Som det ej är ett oörsökt rön, utan en på många ställen stadgad erfaenhet, torde detta bruk äfven hos oss böra bebjerAS) (Ur H. P)