Aftonbladet – 12 januari 1850, sida 2

honom efterlemnade elevers ledning. REVY AF TIDNINGARNE. Bland alla de tidningar, som tid efter annan blifvit uppsatta för att motverka de politiskt liberala och demokratiska grundsatsernas framgång i vårt land, har troligen icke funnits någ.n, som inom så kort tid lyckats ådraga sig ett så all .änt ogillande från flera håll genom sitt oefterrättliga framfarande, som Morgonbladet. Såsom upplysande bidrag till bevisen härpå kan dels citeras en ytterligare framställning i Tidens sista nummer, dels en insänd artikel som Red. emottagit från en äldre embetsman i landsorten. Vi tro att det kan i någon mån tillhöra pressens karakteristik att här citera dessa tvenne artiklar. Tiden yttrar sig som följer : Morgonbladet gör anspråk på ett hittills aldrig beviljadt monopolium — det, att få anfalla åt alla håll, men ej tåla något hugg tillbaka. Efter minsta motgång skyndar Red. som en fältflykting från stridsplatsen och ställer sig som ett barn att lipa inför allmänheten. Hon är förföljd från alla håll, snyftar bon: af P,. T. — af ÅA. B. — af ÅA. P. — af Tiden. Således ackurat från alla fyra väderstrecken. Förskräckligt ! Stackars liten, det gör oss ondt om dz! Men hvarför skulle du sjelf först börja att hacks2, när du blott har dufvans näbb och lommens sorgel! ::? Och förföljd just under pågående prenimeration! — qviderRed. gråtande, och upprepar det (i 2 40 och 14) inalles fyra gånger. — Högst beklagligt! Men hvilken tidningsredaktion har någonsin, till och med under dessa stora högtidsdagar fått räkna på ostörd hemfrid? Olympias kämpar hade sin ekecheiria (en fridlyst månad); men vi, ljusets kämpar (ty detta äro vi ju, vi, publicister), ha ingen dags ro, få aldrig i ostörd ro ens håfva in våra prenumerationsmedel. Tiden har således förföljt :Morgonbladet? Månne verkligen ? Alltsedan sistberörde blad under sin nuvarande redaktion begynte; har Tiden ideligen framhållit detsamma, berömt dess käckhet och erkänt dess talent (ställvis) i framställningen, men kastat kärlekens mantel öfver dess svagheter. I följd deraf framkastade M.B:s fiender den insinuationen, att M.B. och Tiden kokteisamma gryta, eller spelte under samma täcke. Förskräckt lamenterade M.B. att en slik misstanke högeligen skadade dess prenumeration (ty M.B. tärker först och sist på prenumerationen); skyndade att kraftigt protestera mot detta rysliga tillmäle, och för att dessmera göra sig trodd, begynte det tala illa om Tiden. Rörd af M.B:s nödrop, och dessutom sjelf något litet interresserad, att få sin sak skild från M.B:s, gick Tiden att instämma i protesten. Den visade tillika, hvarföre de båda tidningarne aldrig kunde blifva ett, eller slås tillsammans, som Å.B. förmente på nyåret skulle inträffa. Hvem är pu: den anfallande? Har icke Tiden bjelpt M.B. att protestera — således icke skadat utan gagnat, eller åtminstone bjudit till att, enligt anvisning, gagna vid fiskerimanövern? Hvarför klagar då M.B.? Tu Pas voulu, Georges. Godt, torde M.B. svara, men Tiden hade kunnat säga, att differencen emellan de båda redaktionerna är den, att M.B. står på tidehvarfvets tinnar, med ena foten i framtiden — medan Tiden deremot är stationär, — utan hjerta för folkets lidanden, — och att lifsprincipen för dess politik är egoismen. Detta är just skiljepunkterna, påstår M.B. (J4 11), och troligen hade det smakat M.B. väl om Tiden äfven derutinnan instämt. Men ända till denna sjelfförnekelse har vår vänskap icke gått. Menihvad har då Tiden i stället sagt — hur har den försyndat sig? Vi ha sagt, att då M.B. inbillar sig stå öfver begge partierna, så är detta en illusion; vi ha anmärkt, att då Red. i stället står med ena foten i monarkismen och med den andra i denfokraåtien, mellan hvilka den breda tidsfloden strömmar, så är detta -en skrefvande attitude, som hvarken är fri, paturlig eller pittoresk. Vi: veta väl, att. Solens: Koloss på Rhodos hade samma ställning; så att tremastare seglade ut och in mellan dess fötter. Men M.B:s Red. är hvarken någon sol, eller någon koloss; vi tvifla på att ens en. Djurgårdsbåt kan slippa fram mellan dess. ben. Ställningen är således besvärlig — och ser dessutom icke bra ut. . s Detta. har Tiden sagt; men vi förespådde tillika att M.B: icke skulle rätta sig efter vårt råd. Men si! M.B. är väl ett sjelfsvåldigt, stundom okynnigt, men i grunden. ett godt barn. Påminnelsen kostade väl i den grad på, att vår unge vän fick ett sådant hysteriskt anfall.-af rage, att han ett ögonblick hoTtade oss; med en stämning, — men rådet togs änIdock i akt, och positionen förändrades. Sålunda har — i fall vi ej se alldeles vilse — M.B. lossat den venstra, Svenssonska foten ur den demokratiska leran, svängt den med eqvilibristisk virtuositet öfver elfven och satt den ned bredvid den högra, väl : lackerade, fashionabla; vördnadsfulla hoffoten. Tiden klappar händerna åt konststycket, dock Tblygsamt erkännande, att den aldrig trott att dess påminnelse skulle åstadkomma så stor effekt. Å sin sida icke mindre blygsamt, vill M.B. icke erkänna något konststycke alls, intet gengement, intet grand pas, ingen omsvängning, utan det har lallt ifrån begynnelsen, menar Red., intagit samma ställning. EN Kurjöst dock, att minst trenne tidningsredaktioIner hela-långa tiden tyckt att M.B. på ena spalten Thissat radikal flagg och på den andra åter flitigt samlat meriter till den nu lediga hofförgyllarEE SRA EERO TÄNDES SS TN RRENRERR