Aftonbladet – 12 januari 1850, sida 1

SLOTTET ORLINGOURT, Af —a—g. Lik ett elektriskt slag verkade ljudet af Antonias milda stämma på riddarens hela varelse. Kinderna återfingo sin färg, ögonen sin glans, den förut nästan förlamade tungan sitt ljud, och nu flöto ord från hans-röda friska läppar, ljufva och varma som vårvindens flägtar på en rosig äng, och den darrande och bestörta Antonia stod likasom fastnaglad på det smala marmorgolfvet, betagen och hänförd af känslor, alldeles nya och obekanta för hennes unga, oerfarna hjerta... Men han talade och glödde, så länge och så öfvertygande, att den unga flickan började att saligt småle. Aningen om en hittills saknad sällhet började att skimra med en ljus gryning för hennes inre tankar. Det önskade målet att ega en vän, en förtrogen, hvarefter hennes hjerta så varmt och innerligt längtat, alltsedan modrens smärtsamma bortgång, skulle det nu vara hunnet? Såg hon pu framför sig det trogna stödet för kommande dagar? Hon kunde ej tvifla. Hans varma försäkringar drogo henne oemotståndligt med sig. Hon log och hon trodde, men något löfte om tro och kärlek tillbaka vågade hon ej gifva. Riddar Arthur, hennes höge fader, måste först rådfrågas, och sjelf behöfde hon någon tid till sjelfpröfning och moget rsinnsnde. Den skygga jungfrun tordes ej längre qvardröja; men innan hon lätt sväfvade bort måste hon lofva den af sällhet genombäfvade riddaren, att ej mera så grymt undandraga sig sin faders sällskapskretsar på slottet. Hon borde besinna hvad han led af att sakna henne bland den församlade mängden, som trängde sig i de höga salarna. I ett nu var hon försvunnen. Skuggorna bredde sina mörka vingar allt djupare och djupare öfver föremålen i det lilla kapellet; men riddaren såg intet af allt detta. Hvad bekymrade honom i detta ögonblick den nedgående solen! Han märkte ej dess stilla försvinnande; en DY sol hade gått upp i hans själ, och han fröjdade sig i dess glans med ett ungtsvärmande hjertas hänryckning. Dagen efter riddar Albrekts samtal med Antonia ) Se A. B. N:is 7, 8 och 9.