må kupna åter upptagas. Den Conservatives Program. Att på pressens horisont vid årets börja nya stjernor uppgå, för att intaga sin plats p publicitetens himmel; är i sig sjelf just inge ovanlig företeelse. Om deras banors vidd oc lutning mot ekliptikan icke genast kunna met fullt astronomisk visshet beräknas, om maj icke en gång alltid från början så precist ve huruvida de skola blifva ordentliga och regel bundna planeter, eller endast kometer, för de mesta svagt lysande, för att snart försvinna rymderna; så gifvas dock tillika åtskilliga kän netecken, hvarpå man understundom dervid e bedrar sig. Meningen härmed skola vi lite närmare förklara, i anledning af den från Norr köping utkomna nya tidningen Den Conserva tive. Denna kollega, något mörk i ögonkasten nära nog klädd i påflig skrud och sjelf ej olil en, som blifvit smord af sin herre, rönte vi ankomsten till hufvudstaden ett olika emotta gande. De Grå hafva icke långt ifrån fasa för denna royauteens nye kämpe, hvilken efte Aftonpostens förmenande prostituerat thronei genom sjelfva sitt bigotta och bizarra sätt at försvara den. Vi för vår del bekänna dock att den Conservatives program icke synes värd det förakt, hvarmed man just från det nyss nämnda hållet helsat detsamma. Det innehål ler, såsom Aftonbladet genast anmärkte, en är. lig och rent ut yppad politisk åsigt, som, efte allt hvad en mängd sammanlagda data ådaga lägga, så långt vi minnas tillbaka, på ett nät och bestämdt sätt kan sägas uttrycka hvac som varit den innersta och verkliga menin: gen hos maktens innehafvare och omgif ning här i landet. Om så är — och vi skol: i en liten med den Conservatives program an. ställd repetition här nedanföre visa skälen fö; hvad vi nyss yttrade — så måste det betrak: tas såsom en stor vinst för alla dem, hvilka gjort arbetet för frihetens sak till sitt kall, at få den der innersta tanken så osminkadt och klart ställd framför allas ögon, att ingen vidare kan bedraga sig derpå. Det nysshämnda programmet kan anses kortast sammanfattas i följande ordalydelse: Grundlagarne; konungamakten, sådan den aj dessa begränsas och bestämmes: statskyrkan och dess tjenar:; aristokratien , såväl bördens och enningens, som lärdomens och talangens; emelsmannainflytandet ; militärständets isolering; eganderätten och i följe af den de bestående privilegiernas hägn; se der vårt program! Den nya tidningen har icke nöjt sig med detta tillkännagifvände blott, utan i sitt den 21 Dec. utgifna M 1 derjemte vidfogat:ett utförligt skärskådande och rättfärdigande äl nyss anförda program... Man-läser; i detta JM-17 en stor mängd naiva bekännelser; hvilka ;kunna förtjena att jemföras med åtskilliga från samhällets höjder emanerade. företeelser; men; vi vilja nu till en början hålla oss till det ofvan citerade stycket, och det skall snärt visa sig såsom en af de icke minsta kuriositeterna af våra ställningar och förhållanden, att Aftonposten kan förklara dessa. läror Tör en galenskap, under det den, således troligen utan. ätt veta det, i ej ringa mån, sjelf hjelper till att styrka och underhålla den konservatism hvaraf man der har ett uttryck: Låtom oss till en början taga fatt på Den Conservatives, fältrop: Mängden betyder för oss intell . Detta. är visserligen ett ganska starkt. ja, ett så. rent och ohöljdt uttryck af förakt för majoriteten och dess mening, att man sällan sett. någon hafva mod till en dylik förklaring. Men om det gäller icke blott den mer eller mindre krassa formen för uttrycket, utan andan och meningen af. den enes eller andres politiska arbetande, så synes det oss oförklarligt, att Aftonposten från sin ståndpunkt kan fasa för detta uttryck. Eller hvad innehålla väl då alla Winterbladsmannens diatriber i A. P., der så förnäma och föraktfulla blickar kastas på majöritetens opinion och på deras åsigter, som t. ex. vid Örebromötet ville vindicera mängdens politiska rätt! — annat än (i andra ord) samma grundtanke: mängden betyder för oss intetn, som den mera rättframme Norrköpingaren satt i spetsen för sin förklaring. Ser man åter på maktens förhållande till de politiska meningarne, så är väl ingen tvifvel om, hvilka fraktioner eller stånd inom representationen vid de förflutna riksdagarne, antingen Adelns och Presteståndspluraliteten å ena, eller Borgareoch Bondeståndens å den andra sidan närmast representerat majoritetens tänkesätt inom nätionen. Nåväl! har man väl någon svårighet att besvara den frågan, åt hvilkendera af dessa stånds anda och åsigter Regeringen visat den mesta lutningen? Men är det nu så, att af de önskningar, som från majoritetens representanter blifvit uttryckta och. framförda i afseende på sådana reformer, som kunde lända till minskadestatsutgifter, och någon verksam ändring i folkets beskattning eller till erkännände af det verkligt representativa samhällets grundsatser och anda samt af vilkoren. för: den lagbundna frihetens praktiska utveckling, hittills vunnit ett jemförelsevis obetydligt afseende; förete sig vidare