Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 2

riddar Arthur önskade förena sig, men som han ej visste planen och blott ryktesvis hört hvarom frågan var, önskade han en sammankomst med den provencalske hjelten, för att blifva bättre underrättad. Den unge Albrekt, mäktigt inspirerad för den heliga saken, drog ej i betänkande att företaga den långa resan till Orlincourt, då han dermed kunde hoppas att vinna en så mägtig och stark arm under sina fanor, som den ryktbare Arthurs. Således inträffade en vacker dag den unge riddaren på slottet och väckte en allmän beundran för sin herrliga gestalt och sitt sköna utseende. Sjelfva Constantia måste medgifva att hon aldrig sett en ståtligare riddare, och den tjocka isskorpan som hittills legat kring hennes stolta bjerta smältej så sagteliga bort för eldblickem af hans sydliga, mörka ögon. Årfven den unga hjelten måste inför sig sjelf erkäana att han aldrig förr sett en så skön qviana och han höll verkligen på att glömma både vallfart och kors, och att utbyta sin ädla hänryckning för den heliga saken emot en varm, beundran för den sköna fröken; men hans skarpa och genomträngande blick, skärpt af mycken verldserfarenhet, blef snart Varse bristerna. Hos Constantia, och alla egenheterna af hennes stolta och ojemna lynne lågo snart i öppen dag för hans forskande öga. : För en man, ädel och högsinnad som riddar Albrekt, var denna upptäckt nog för att tygla den gryende passlonen vid dess första uppkomst; hon lef icke farlig för hans bjerta, ty han såg i Constantia blott en stolt, nyckfull och egenkär qvinna, som snarare väckte hans ömkan än hans kärlek och beundran. Men detta icke utan möda af bonom tillkämpade Jugn blef snart åter stördt, då han efter några dagars vistande på slottet fick tillfälle att se Antonia, den milda blekröda systern, En underbar känsle genomflög då hans bröst, och han märkte att det fanns toner i hans inre, som hittills aldrig genljudat. Förgäfves bjöd han dock till att närma sig den unga flickan. Alla hans försök i den vägen af lupo lika fruktlöst, ty bevakad af systerns Argusblickar och omgifven af flera tärnor, förstod hon att blygt undandraga sig hvarje manligt. väsende, så att den unge främlingen blott på längre afstånd fick förnöja sig af den hulda jungfruns åskådande. Det