Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 2

mmmBIBe mm om pm ramstående föremålen i den lilla kyrkan och de utuggna helgonbilderna, som i de små nicherna här ch der uppenbarade sig, lyste som förklarade på de ikt förgyllda fotställningarne. Altaret var omgifvet ned en enkel rad af hvita pelare och vid foten af let gyllene korset doftade en nyss bunden krans af riskavioler. Riddaren närmade sig de doftande ylommorna, men blef i detsamma bakom pelarrunden arse en hvit sväfvande gestalt, som sakta framrädde ur det hvälfda krafkoret. En rysning genomlög honom vid denna oväntade uppenbarelse, men förvandlades snart till en glad öfverraskning, då han, vid ett närmare betraktande, varseblef de milda dragen af den hulda Antonia. Nu eller aldrig! ropade en stämma i Albrekts bröst och innan dess beslutsamma ljud hann förklinga ryckte han den befjädrade hatten från sitt hufvud och gick med fasta steg emot den sakta framåtskridande jungfrun. Hörbart slog hans bjerta och det var som dess våldsamma klappande velat sönderspränga det blanka harnesk, som betäckte hans bröst. En pressande ångest fattade hans inre, ty han kände stundens vigt, och då han nu i korets halfdunkel stod midt emot Antonia, låg en marmorhvit blekhet, liknande dödens, öfver de ädla, manliga dragen. Den unga Antonia intogs af en häftig förskräckelse, då hon varseblef en man, som med så hastiga och djerfva steg kom henne till mötes på detta tysta, stilla rum, men hon lugnades något, då hon i den annalkande igenkände den sköra främlingen från Provence. Ur hennes känslofulla och deltagande hjerta förjagades hvarje spår till fruktan då hon blef varse blekheten på hans panna, och bon frågade okonstladt efter orsaken till hans synbara lidende. (Forts. följer.) — EEE — VExtMUMIER. I Franska Vetenskapsakademiens sammanträde den 26 December afgafs ett förmånligt betänkande öfverett af den bekante mumieberedaren Gannal upptäckt sätt att äfven mumisera vexter.. Do till akademiens granskning öfverlemnade profven hade visat sig fullkomligt oförändrade och bibehöllo äfven samma färgor, som under sitt lefvande tillsånd. 93. — Evckse Sve har skrifvit en socialistisk roman under benämning: Folkets mysterier.