Aftonbladet – 10 januari 1850, sida 1

SLOTTET ORLINCOURT. Af —a—Jg. Vid bordet talades mycket och åts mindre. Den förestående resan gaf enledning till många samtalsämnen. Tiden utsattes; man var i slutet af Augusti. Ingen tid var att förlora. September, det visste man, har det herrligaste månsken att framvisa, hvilket man skulle profitera utaf. Efter måltiden framtogos åtskilliga väg-kartor; man skulle öfverenskomma hvilken väg borde tagas o.s.v, Flera fremmande personers ankomst afbröt dock dessa resedetaljer, och vid (ctimman voro samlade i grefvinnan Orlincourts salong flere lysande personligheter, hvilka med utmärkt elegans rörde sig omkring den intagande värdinnan, lika planeter kring sin sol, ty från grefvinnan Orlincourt utgick dock de elektriserande strålar, som spridde lif och trefnad i hennes bildande och snillrika aftonkret sar. Albrekt sam uti et haf åf förtjusning. Det var isynnerhet i dessa små sällskapskretsar som han beundrade och hänfördes af sin tants oemotståndliga älskvärdhet; och denna afton föreföll hon honom om möjligt än mer snillrik och intagande än förr. Detta låg dock mera uti hans egen inbillning, och var tvifvelsutan ett alster af de flere dagars frånvaro då han ej sett och hört henne, ty grefvinnan hade verkligen denna afton gjort allt för att någolunda vara sig lik. Det låg under den lugna jemna minen af belåtenhet och tillfridställese en oro i hennes inre, som var allt för stark för att kunna tystas. Hela dagen hade för henne varit uppfylld af de mest olikartade sinnesrörelser. Herr de Villages mystiska plan, hans uppskakande berättelse, den gamle trotjenarens död, ivånget af en resa till det dystra stamgodset, den eldige brorSonen med sina varma ord och försäkringar, alit della var ämnen af en för henne mycket uppskakande natur. Hon tyckte att blott siroccovindar blåste omkring henne, och det föll sig