Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 1

2 tS t mA mm ..et: oo Visserligen; men tro mig, han ändrar ej så lätt tånkesätt. Jag känner den unga markisen för väl. Han har för mycken smak och för godt omdöme att ej inse hvar han finner de högsta själsegenskaperna, den högsta ädelheten, förenad med snille och dygd. Tro mig, min srefvinna, han vaknar ej sjelf och af vanliga motiver, han måste väckas på ett underbart och mystiskt sätt., Men ännu ett ord, herr doktor, sade grefvionan, tror niej att om jag förbjöde Albrekt mitt hus och min åsyn tills han vore förmäld, att det skulle verka? Tror ni ej att han af ömhet för mig skulle uppfylla denna min önskan ?, Jag hvarken tror det eller skulle tillstyrka en sådan åtgärd från er sida. Denna hårdhet luger alldeles icke, och för att helt och håljet bortdrifva denna tanke ur ert sinne, vill jag. berätta er en sannsaga, dock utan att nämna de handlande personernas namn. Berätta, berätta,, sade grefvinnan intresserad. Doktor de Village upphöjde sig något bättre den beqväma ländstol, der han tagit sin plats, snusade en nätt pris och började: Min hjeltinna var född i Bretagne; Hennes mor dog tidigt och lemnade hennes far, en fattig adelsman, som ensam vårdare af den späda dottern. Flickan växte upp och blef visserligen ful, men naturen hade gifvit henne de bästa förståndsanlag, som hennes far på det lyckligaste sätt utbildade. Då hon var 28 år log fadren och lemnade henne ensam i hela vida verlden. Fadrens fattigdom hade förhindrat umgänget med den rika omkringboende adeln, så att hon icke egde flera bekantskaper in församlingens pastor, en enkel och rättskafens man, med Hvilken hennes far plägade amgänge. Men hvad hände? Kort efter fa lrens död kom en rik markis, egare till hela byn och hvars slott låg straxt bredvid, för att örlusta sig på landet, Han anställde vanligen ysande fester vid sin ankomst dit, som skedde Nn gång om året ...) Och på en af dessa såg markisen er hjelt