Aftonbladet – 8 januari 1850, sida 2

SS nr Än ni, min tant? inföll Albrecht med synbart missnöje och reste sig från hennes sida. Jag åtlyder er, jag går, men med det glada hoppet att få återse er i morgon. ; Jag lofvar dig detx, sade grefvinnan och sjorde en rörelse med handen, som antydde brorssonen att lemna henne. : Med en djup bugning, sluten läpp, men talande öga, skyndade han sig att åtlyda den tysta befallningen. Grefvinnan såg med välbehag efter den bortgående och förföll sedan uti ett lätt begrundande, hvarutur hon dock stördes af flera kommande vänner. Tiden förflöt lätt och bebagligt, under samtal och under betraktande af ungdomens bebagfulla rörelser, som mycket roade grefvinnan. Hon verkligen glömde sig qvar. Min nådiga grefvinnan, sade en röst nu helt nära henne, ni glömmer tiden i afton. Vågar jag i underdånighet påminna om att klockan redan förkunnat oss den mörka midnattens timma. Jag vill ej säga att edra år ej utbärda dermed, ty de snygga förbi eder smekande, som en mild vestanflägt smeker en herrlig lilja; lik biet, som samlar honung ur blommornas kalkar, samlar pi af dem allt större vishet, allt större älskvärdhet. Jag blott varnar i anledning af det illamående, som besvärat er några dagar.n Ah, min bäste doktor,, sade grefvinnan muntert, då hon i den tilltalande igenkände sin läkare doktor de Village, en för sin skicklighet och djupa kunskaper i hela Paris aktad man. Ni är alltför galant emot, eder patient. Jag tackar för er varning, men försäkrar att jag känner mig genom eder åtgärd fullkomligt återställd, och så välmående i detta ögonblick, att det vore mig en verklig saknad att lemna den beqväma plats jag nu innebar. Den smak och elegans, som här i afton uppenbarar sig, gör mig en öfvermåttan stor förnöjelse. ÄlIskarinna af blomster, har jag här för ögat allt hvad skönt man vill nämna i den vägen, och hvad som framför allt frapperar och drager ögats bifal till sig är de här församlade unga damernas skönhet och klädsel. Se på hval