Aftonbladet – 8 januari 1850, sida 1

parna. Ser du den till höger i förmaket under kronan? hviskade hon. Ahl sade Louise och följde med ögat sin väns dnvisning; se der är han redan.o Och som jag tycker, du lilla Förgät-mig-ejp, fortsatte Therese, pän herrligare och präktigare än jag förr sett honom; och om ditt hjerta ej förut vore honom så mycket bevåget, skulle jag varna dig, tillade hon skämtande. Ja, då du tror att det redan är för sent, sade Leuise leende och med en halft komisk suck, så bör du taga mitt exempeliakt; och det är således jag, som bör varna dig. Men, kära Theresex, och härvid såg hon upp med sina mildt svärmande ögon; om det är någon som bör varnas vid detta tillfälle, så är det väl den unge markisen, ty i sanning, Therese, du är i afton englaskön. En glädjerodnad flög öfver Thereses kinder vid dessa ord och något likt en segerstråle framljungade ur de mörka ögonen. Ah, du tycker så du; men man kan i sanning tro, att Monteneau ej eger något sinne hvarken för skönhet eller behag. De öfverskådas af honom med en till ohöflighet gränsande vårdslöshet. Eller har du hört, Louise, att Monteneau ännu gilvit någon enda dam sin hyllning ? nu Hyllning just icke, goda Therese. Och hvarföre just fordra det? Men jag vet ingen, som med mera grannlagenhet och verklig elegans rör sig omkring oss damer än den unge markisen., Du är nöjd med litet du, sade Therese ned dämpad röst och ett visst mediidande i in ton; men jag, jag kan ej lefva utaf dessa små rökverk, som man likasom i förbigående sastar åt oss. Hela altarlågan, Louise, eller pckså intet, tillade hon med eftertryck. Jag förstår ej denna hunger,, sade Louise mildt, du vill vinna allas hjertan; jag ville serna ega ettr, och likasom hon här hade trott ig säga för mycket tystnade hon plötsligt och n skön rodnad spred sig öfver hennes kinder. Du täcka blygsamhet, du ljufva oskuldsulla blommav, sade Therese och närmade sin nun Louises panna, likväl utan att röra den ned läpparna. Måtte du snart få detta enda jerta du önskar vinna, bara det ej är hansy, vär höjde hon hotande pekfingret, då ... Tyst, i den heliga jungfruns namn, bad!