Aftonbladet – 7 januari 1850, sida 3

hemvägen. Sedan de under natten legat ned båten vid ett torp, hade de om morgonen forisait färden, men, vid ankomsten till Trästa färja blifyit af frih. Oxenstjerna anhållna och måst inlägga sickarne i färjstugan, då på tillfrågan om säckarves innehåll, Lindman, såsom Ekström ,befallt, uppgifvit, att de innehöllo hvete och kommo från Singön. En af säckarhe bade derefter i frih. Oxensijernas närvaro blifvit öppnad och befunnits innehålla kaffe. Straxt efter ankomsten till Trästa färja hade, genom arbetskarlen Nordin, bud ankommit från Eiström, aut med slupen skulle hemtas tomma fat frin handlanden Govenius och, föras iill fartyget, hveriöre Lindman begifvit sig till Ekströms bostad mod. slupen, derå lastats en mängd tomma fat, hvarmed återfärden till fårtyget natten till d. 4 Nov. företagits af Lindman, biträdd af Anders Jansson och C. Jansson i Norrland samt bondesonen Jan i Elmsta. Som de icke under natten kunnat komma fram till artyget, bade Lindman gått i land från slupen och hvilat i en gård i trakten af Grislehamn, hvarefter Lindman icke biträdt med slupens framförande 1iji fartyget, utbn, påföl:de dag mött densamma vid Gri-tebamn, sedån en låst med varor dermed blifvit. : örd från fartyget, hvarefter Lindman från Gris! nan hemrest med slupen tom, utan att denna gåvg hafva varit vid fartyget. Vid Trästa färja inlasta2es nu de förra gången der anhållne säckarne, dem frjkarlen låt dem taga; under tillkännhagifvande, av! Ekström fått lof att dem afhemta. Vid hemkomsten till Ekströms bostad hade säckarne blifvit in!sede i en kalkbod. Ekström förnekade, att på hans befallning eller eds med hans vetskap de af Lindman omförmälde säckafne blifvit inlastade i slupen. Väl bad: Ekström varitå Tärtyget, då inlastningen skulle hafva skett; men han hade uppehållit sig i kajutan. Ekströms dräng Jan Erik Jansson hade kommit till fartyget med bref till Ekström och såedermera fått -qvarstanna för att biträda med lossningen, men när eller huru Jan Erik Jansson begifvit sig från for:yges visste icke Ekström. Notarien Dahlgren erinrade huruledes omständigheterna utvisade, det Ekström icke vari: okunnig om skepparen Sahlins olagliga åtgärder. Ekström, som redan den 4 Nov. kommit ombord åä fartyget, hade; icke kunnat sakha kännedom derom, att fartyget ej intagit vatten förr än den 3 Novemher. Han måste äfven uppmärksammat, att, utan nigon nöd, en bal med väfnadsvaror fått hela två dygn förblifva liggande i sjön, hvilket uppenbarligen skett endast för. att få något af godset sjöskadadt. Dahlgren hade äfven under besök vid Grislehamn erhållit den uppgift af personer, det Ekström före Sablins ankomst med fartyget skulle Väntat Sablin och baft yttranden derom, äfvensom Ekström efter bergningen förtröligt umgåtts med Sahlin och intill hans afresa haft honom i sitt hus. Ytterligare hade Ekström med särdeles skyndsamhet och. olagligt gått Sahlin tillhanda med auktions hållande å det sjöskadade godset, enär auktionen blifvit utlyst söndagen efter strandningen eller den 4 Nov. och endast i Wäddö, Häfverö och Singö kyrkor samt genast derefter förrättad. Särdeles besvärande emot Ekström ansåg Deahigren, att Ekström från fartyget tillegnat sig en tunna äpplen, som tillhört lasten och varit upptagen ålasthandlingarne samt försedd med vederbörligt lastmärke, hvilket icke kunvat vara för Ekström okändt. I anseende till hvad sålunda och i öfrigt emot Ekström förekommit yrkade Dahlgren, att Ekström måtte genast inmanas i häkte, samt anhöll att flere personer måtte inkallas till hörande. Ekström bestridde Dahlgrens berörde uppgifter och yrkade att målet måtte till domstol öfverlemnas. Landh. embetet förordnade härefter det wålet för fortsatt laglikmätig behandling skulle öfverlemnas till Wäddö och Häfverö skeppslags tingsrätt samt att protokoll öfver detta förhör skulle till domhafvanden öfversändas, med anmodan att målet vid urtima ting företaga, hvaremellertid länsmennen Ekström tilläts att förblifva på fri fot; dock hlef Ekström, intill dess annorlunda förordnas, skiljd från utöfning af länsmanstjensten. —— Ä— — I rådhusrättens 3:e afdelning höll lggman Lindberg i dag ransakning med trenne soldater vid stadsmilitären, som varit i:kompani om en stöld hos styrmanshustrun Björklund. Hvad som föreföll anmärkningsvärdt var att ordföranden flera gånger fann sig befogad att fålla: ogillande omdömen om det sätt, hvarpå ransakningsfångar nu herrbergeras i rådstufängelset, då de medan de sitta tillsammans med gamla bofvar, ofta af dessa blifva intalade att neka, för att sålunda lagens straff. Fångvaktmästaren blef till ochihed uppkällad och förständigad att underrätta fogaten, det domstolen ansåg fårgarne böra med mera urskiljning inhysas. — För öfrigt sparar lagman Lindberg icke i rådsturätten på de skarpa tillmälen. till de anklagada, som på kämnersrättens tid vanligen åtföljde ransakningarne i 4:sta afdelningen: I målet upplystes ätt en af de tilltalade stadssoldaten Lars Johan Johanssön hade på lediga stunder en längre tid biträdt höstru Björklund. Att han den 2:dra sist. December åtföljt henne från hennes bostad för att biträda vid mangling af ett parti linnekläder; att han en stund före deras bortgång blifvit tillsagd att sätta utanlås för köksdörren, hvilket han fullgjort på så sätt, att han väl uppskjutt låset på märlan, men icke tillåst detsamma, så stt det lätt kunde upptagas, och att L. J.: Jöhänsson dagen efter delat med stadssoldaterna Per Johansson och Anders Larsson de penningar; tillsarhimans 100 rår tgs, som desse, under Björklunds och LE. .J. Johanssons ffånvaro vid mangeln, tillgripit, till: följe af råd och upplysningar, som de erhållit af... J. Johansson. I början sökte L. J. Johansson neka, och det var detta som föranledde ordföranden att yttra sig om fängelsets besköffeHbet;Hen Sedan de andra båda öppet bekänt stäniningeh, så afgaf äfven han en med deras öfverenssfämmaände berättelse om målet. Utom penningarne, som de till största delen förkingrat, bade de anklagade äfven annanimat åtskiliga guldpjeser, som: de föregåfvo sig bafva tappat, och några silfverskedar, som de gömt i Catharina syrkmur. k — Målet rörande det våldsamma uppträdet i Maongska huset mellan vakimästaren Dyker och en vatrull af stadsiiilitärkårefi, hvarom förut åtskilliga sånger varit nämiHdt, förevaår åter i dag, då aktors kriftligen ingiftie slutpåståehden upplästes. De voro ;anska vidlyftiga-ochDykerförbehöll sig att få skriftlig lel deraf, försatt om, 14. dagar sjelf inkomma med lutpåstående, och. korporalen bestred det bangjort ig skyldig till det ansvar; som: deruti -å honom frkades. — I lördags dett 5 dennes här genom inbrott uti nkefru Söderbergs Hus i Upsdla blifvit bortstulet: tt guldcylinderur , nid guldhake i form af en rm, en stor guldkedja med rosetter och finare keda vid en lorgnett, infautad i-guld, en guldbroch, 4 t. höga silfverljusståkar med släta kanter; en ringdocka af silfver,.en bundt penningar å:400 Rdr Bko, lera bundtar nya småsedlar;u:görande 150 Rdr Bko, amt omkring 50 Rdr Bko silfverpenningar och 3 å ; st. dukater; en kikåre samt en kuskkappa af blått läde med grått lärftsfoder. i — Då fångtransport fredagen den 98:då sistl. De