Aftonbladet – 7 januari 1850, sida 3

(Insändt.) Ett ord till Skomakareföreningen. Föreningens pluralitet har nu, genom Kongl. Maj:ts utslag af den ö Sept. 4849 uppå de besvär, som en del af ledamöterna afgifvit, emot öfverståthållareembetets och embetsoch byggnadskollegii fastställse af pluralitetens beslut, om sättet att använda föreningens tillgångar och inkomster, fått sin vilja fram, och någon fråga kan således icke nu genast uppstå om ändring i de obetänkta besluten. Men då i följd af dessa beslut, pluraliteten nu sjelf finner, att före ningen sedan den afslagit förslaget att bilda en verklig och för ändamålet lämplig pensionsanstalt för åldrige medlemmar, enkor och barn, med bibehållande af de ofullkomliga och otillräckliga bidragen till enkor och behöfvande, genom utdelandet af öfverskottet till alla föreningens ledamöter som uppnått 45 års ålder, endast kan lemna hvarje utdelningstagare en obetydlig penning af 4 högst 5 rdr bko; så hyser man det hopp, att pluraliteten skall komma till besinning af sitt gjorda misstag och blifva betänkt uppå att afhjelpa det, ju förr desto heldre. Det är emellertid beklagligt, att de myndigheter, com ega att tillse och i sista handen besluta, huru med de ifrån äldre tider af Kandtverksskrån och gillen samlade fonder och tillgångar af handtverksföreningarne böra förfaras, kunnat biträda en sådan förhastad åtgärd, som nämnde årliga utdelning af skomakareföreningens medel. Likväl hafva i flera städer myndigheterne förhindrat utdelningar ePer förskingring af dylika medel; och man kan med skäl fråga hvaruti väl en sådan årlig utdelning egentligen skiljer sig från en allmän eller på en gång skeende? Skilnaden är åtminstone icke stor. Medlem af Föreningen.