Aftonbladet – 5 januari 1850, sida 3

I LANDSORTS-NYHETER: Umeå d. 29 Dec, Hernösandsposten förtäljer att förre guldoch silfverarbetaren Johan Lauren härstädes, som för sinnessjukdom varit intagen på centralhospitalet i Hernösand, derifrån bortgått lördagseftermiddagen den 415 dennes, och, ehuru kan samma afton eftersöktes, först påföljande dag återfunnits ligga naken och ibjelfrusen på isen isödra sundet. Laurn lärer haft för vana, att äfven vintertiden bada i öppna sjön, men då han denna gång funnit brandyaken ti!lfrusen, hade han begifvit sig till öppna fjärden, hvarest han förmodligen lagt sina kläder på iskanten, men vid uppstigandet neddragit dem i sjön, och sedan under vägen hemåt omkommit af köldenFrån kronobetjeningen i Lappmarken till länsstyrelsen ingångna rapporter innehålla, att en ålderstigen Lappman, Lars Mårtensson från Bertejaur i Sorsele socken, som den 4 dennes begifvit sig från nybygget Stadgliden till Blattningsselers by, ett par dagar der: efter funnits ligga död, hopkrupen under en gran, på vägen mellan nämnde ställen; och att bonden Anders Andersson från Björkherget, Lycksele socken, drunknat vid gåendet öfver svag is på en större bäck. Östersund den 29 Dec. Det berättas att ett ohyggligt mord förefallit under dessa dagar i Stöde, i Medelpad, hvarest en hökare afen eller flere kringstrykande personer lärer blifvit huggen flere knifstyng och slutligen fullkomligt afskuren halsen. Närmare härom torde vi framdeles kunna meddela. Wilhelmina den 140 December. Ehuru vintern vid September månads utgång härstädes i fullkomlig gestalt inträdde, inträffade likväl under sednare hällten af Oktober så mild väderlek med sydostlig vind och nederbörd af regn, att marken inom några dagar afslöjade sig sin vinterskrud och de tillfrusna sjöarne, befriade från isbetäckning, åter inbjödo båtar och farkoster på sin blanka yta. Den sålunda inträffade milda förändringen i lufttemperaturen har fördröjt Lapparnas nedflyttning från fjellen, hvarest deras renbjordar, i anseende till den kyliga väderleken under sommaren, befunnit sig synnerligen väl och hvarföre renkreaturen nu äro vackra och vid godt bull, och såsom en föjd hvaraf Lapparna äfven förstå att profitera. Deras antågande genom de öfra mot fjellen närmast liggande socknarna har denna höst skett med en alldeles ovanlig skyndsamhet och rastlöshet, alt de föga kunnat anträffas, och detta dels derföre att vargarna ligga dem i bälarne och dels för att å nedra landets obrända skogar för renarna finna förmånligare betestrakter. Det är för sinnet ganska nedslående att att ånyo omnämna, att i samma mån som dagar och veckor framskrida, stegra sig alltmer klagoljuden öfver brist