alsalu astaldnulnn)na HanlUuLYCIE RSdi UTLCH Click auUula vill verkningar; och skall det vara honom obetaget att dervid begagna biträde af hustru och hemmavarande barn. Grunden till detta stadgande synes visserliIgen stödja sig på hvarje samhällsmedlems okränkbara rätt att på ärligt sätt vinna sin bergning och utkomst, och detta förblifver en obestridlig sanning, den vi icke vilja jäfva;!) men för samhällsordningens och det allmänna bästas skull måste vissa inskränkningar eller beting för utöfvandet af denna rättighet finnas, derest densamma ej skall missbrukas till oordning och sjelfsvåld. Af denna orsak Ihafva förmodligen också de gränsor uppkommit, inom hvilka möjligheten att vinna burskap och idka Thandtverkerirörelse blifvit innesluten. ?) Det är såHedes icke obilligt att yrka, det en alldeles fri täflan med handtverkaren icke må ega rum annorledes än för högst nödvändiga och till undantag hänförligare fall. 3) Derför bestrida vi ieke eller lämpligheten Ideraf, att qvinnor må försörja sig och barn med de Thandarbeten, de förmå att åstadkomma, äfvensom afIsigkomne handtverkare, jemte sådane personer, hvilka laf kroppslyten äro urståndsatte att på annat vis sig försörja. Men deremot anse vi för vår del, utan att tilltro oss kunna bedöma, huruvida tillåtelse dertill I verkligen är uti ifrågavarande nådiga ordning åsyfItad, att den numera på grund deraf begagnade utväg af yngre gesäller att utöfva handtverksyrken, är af de förderfligaste följder, så väl för desse sjelfve Isom för handtverkerierne. För det första är det gifvet, att gesällen, om han är duglig och ordentlig, lotvifvelaktigt erhåller arbete hos mästaren och snart Isagdt sjelf bestämmer lönen derför. ) Men skulle emot förmodan emploj hos mästare icke kunna erhållas, hafver han antingen vägen öppen att vinna I mästerskap och burskap, eller kunde då först ifrågakomma, sedan sådant förhållande blifvit styrkt, att I medgifvas honom idka yrket såsom försörjningsmeIdel. ?) I annat afseende åter, eller om gesällen är lännu oöfvad och oerfaren samt på köpet oordentlig, Jär det efter vårt förmenande klart, att han destoI mindre borde tillgodonjuta rättigheten att såsom försörjningsmedel idka handtverket, ty dels behöfver han större öfning och skicklighet för att kunna påMlitligen betjena allmänheten på egen hand, och dels är det ganska vådligt att låta honom arbeta och bosätta sig för sig sjelf, om han, utan att vara vanfrejdad, likväl är känd för mindre ordentlighet i lefnadssättet, hvaraf naturligtvis stor skada kan tillfoIgas det allmänna, då förutan den allmänna polisJuppsigten någon möjlighet icke gifves att kontrollera Ihans uppförande. Vi hafva redan upplefvat flera belvis på olägenheterne deraf. Mången yngling af geIsällklassen, hvilken tyckt det vara för sig beqvämare latt arbeta för sig sjelf än på mästares verkstad, har Jmed begagnande af denna utväg och utan att betänka. Iföljderne, nedsatt sig allena samt trädt i giftermål. Osäker i utöfningen af sitt yrke, har han snart äfI ventyrat det lilla förtroende, han lyckats i början , förskaffa sig, så att för egen. hustrus och barns bergning, han till en början måst nedsätta priset på det tillverkade, till stort förfång för alla mästare, som Idrifvit samma handtering, men utan att ändock kunna llifnära sig, hvaraf armod och elände blifva den gifna följden, som vållar, att fattigvårdsanstalterne af dylika tillökningar snart skola öfver höfvan och olidligen betungas. Sådan är merändels följden af denna till utseendet lockande, men i sjelfva verket mycket. bedrägliga, frihet. Huru stort förfång, härigenom I kommer att i allmänhet tillskyndas alla handtverks.Iborgare, är lätt att inse. Det skattebidrag till det Jallmänna, som enligt 44 2 mom. af sådane arbeJtare skulle tillflyta, är också i sjelfva verket blott Jen chimere, enär för den utblottade ingen möjlighet Iförefinnes att erlägga någon skatt, så att sjelfva deIbiteringsåtgärden blifver staten en ökad utgift. På Jalla dessa skäl, som vi våga i underdånighet öfverllemna till E. K. M:s nådiga behjertande, torde vi få Themställa, huruvida icke någon inskränkning uti den i 42 S medgifna försörjningsrätten må finnas nödig för gesäller och andre arbetare. ) Uti 32 4 mom. stadgas: Ej må någon till fabrikseller handtverks!ärling antagas, förr än han fyllt 42 är, ej heller, då omyndig dertill antages, konItrakt derom lyda på längre tid, än tills han i mynIdighetsåldern inträder. Kontraktet med myndig lärling må ej lyda på mer än tre år. Efter vårt unIderdåniga förmenande hade detta moment icke bordt luti författningen intagas. emedan det i många fall Kan DHTva lika hinderligt och skadligt för lärlingen: Isom mästaren. Det händer ganska cfta, att en lärling antages vid nitton års ålder; men i de flesta. Ifall är det icke möjligt, att på den korta tid, som Ihär blifvit föreskrifven, bibringa honom den skickTlighet, att mästaren,, om lärlingen då afflyttar, kan hafva den nytta under tiden, som motsvarar kostJnaden af hans underhåll och undervisning, hvarföre detta stadgande egentligen tjenar att afskräcka mästare från engagerandet af ynglingar vid denna ål-: der. De, som möjligen kunna vänta nytta deraf, äro sådane mästare, hvilka icke anse sig ovärdigt att tubba lärlingar från andra, men sakna tålamod eller förlag att sjelfve tilldana dem. Hvad åter myndiga personer beträffar, så tyckes det väl besynner-; ligt, att en stadga, hvilken är ämnad att befrämja, friheten, innefattar inskränkning i rättigheten för: !) Sökanderne jäfva icke den obestridliga sanningen och rättvisan af grundsatsen; men hafva likväl den godheten att antaga sig samhällsordningens sak — medelst försök till inskränkningar. Erfarenheten visar dock att samhällsordningen bäst befrämjas om rättvisa och sanning upprätthållas. ?) Nej, gränsorna hafva uppkommit af minoritetens, de besittandes intresse att skaffa sig privilegier på andras bekostnad. Hvarför skall den ene individen inom en nation hafva större rättighet än en annan, att föda sig med ett visst arbete? Under den reaktion som sökt göra sig gällande i Frankrike, har man dock ännu ej sett någon våga ett försök att rent af vilja inskränka näringsfriheten. ?) Hvem skall bedöma denna nödvändighet? Förmodligen de som förut utöfva yrket. ) Ja, snart sagdt,. Tänk huru mycket skall ligga i detta ord. ?) Allt ganska ädelmodigt. . 6) Allt detta går ut på ett förmyndetskap, som låter välmenande, men är i sjelfva verket endast snömos. Det är onekligen ett ondt som man ofta varseblifvit, att unga personer lättsinnigt ingå giftermål utan att äga något och utan att taga i 1 betraktande huruvida de äga tillräcklig arbetsskicklighet för att kunna försörja hustru och barn. Men detta afbjelpes icke genom näringstvånget, såvida ej petitionärerne äfven tilltro sig kunna åstadkomma ett förbud för gesäller att gifta sig. Hvad för öfrigt beträffar den uppgiften att lifnärandet skulle bli försvåradt genom den nya näringsförfattningen, så. måste den befinnas hvila på en fullkomlig villfarelse, åtminstone om förhållandet är detsamma i andra städer som i hufvudstaden, der enligt hvad det är allmänt bekant; nästan alla handtverk varit mera. sysselsatta på de sista tvänne åren än under många år tillförene, och arbetslönerna i allmänhet stigit. Det bör ej bestridas att detta sednare kan åstadkomma för en och annan mästare behof af mera ansträngning för att kunna slå sig ut, om priserna på tillverkningen äro de samma