—— —2 Det är fan hvad du lärt dig att prata, afröt öfversten förtretad. Det är just annårs icke min sak, smålog majoren. Men jag ville gerna öfvertyga dig om hvad. hon der inne sade, att det är egennyttigt och ensidigt att vilja göra folk lyckliga på sitt eget sätt och ej på deras, och dertill att bli arg då de ej vilja gå in derpå. Ser du, bror Gösta, det är fan så korkadt, det får du medgilva.n Öfversten slungade en vredgad blick på sin värd, tog skyndsamt sin hatt och ville gå; men majoren reste sig lika hastigt och höll bonom tillbaka. : Skall du i vredesmod skiljas ifrån en gammal kamrat, som du för första gången besöker efter så mångå år?. sade den gamle majoren med sin mest milda och hjertliga röst. Gå då först fram till fönstret ännu en gång och se på dessa.n Majoren visade på det motsatta fönstret. Der innanför var en ganska munter bal, hvarmed man slutade den anspråkslösa festen. Der är roligare der inne än här minsann ! sade han godmodigt. Öfversten tryckte rörd hans hand. Vill du gå med, så skola vi helsa på dem? sade han helt tyst. Ja men,, svarade majoren lifligt. Jag har också ett ärende att framföra; och helt hastigt voro de begge gubbarne borta, sedan majoren i förbigående gilvit korporalen befallning att göra aftonmåltiden så inbjudande och rar som möjligt. Straxt derefter ringde de gamla herrarne på klocksträngen till det unga parets dörr och anmäldes af tjenstflickan. Majoren tillbringade en ganska glad afton utverkade att pianot fick stanna på sin pla: och bjöd sina nya bekanta till sig på en ung karlssupe.