Aftonbladet – 5 januari 1850, sida 1

som jag ingenting hade att dölja för verldens Öögon., Ahnej; deri kan du visst ha rätt, svarade hennes man likgiltigt under det han lät det skrattande barnet göra allahanda gymnastiska öfningar emellan hans armar, Om min gamla besynnerliga onkel bodde der i stället, så är jag viss på att en enda vecka skulle vara nog för att -omvända honom. e . Öfversten -rynkade ögonbrynen och sade i barsk ton: Du har ett förbannadt drag här. Vi stänga fönstret och rulla ned gardinen. Ja så jan, svarade majorn långsamt, tagande sig med. en djupsinnig. min om hakan, och låtsade vara för mycket tankspridd att uppfatta förslaget. Schack! utröpade han med en förbryllande häftighet, som åter drog gästens uppmärksamhet till.sig. Ser du Lindar, sade hennes man i öm och nedstämd ton, att dina tankar, trots allt hvad du säger deremot, ständigt återkomma till letta misslyckade försoningsförsök., Ja, det göra de välv, svarade hon, lutande sig emot hans bröst i en hvilande ställning, pmen ej såsom du tror. Jag älskar honom innerligt, och det gör mig ondt om honom. Ack! om han i stället att sitta ensam i sina-stora rum, dit jag såväl i min inbillning kan förlytta mig och se hur tomt, hur skumt, hur ödsligt det är, om han i stället vore här just nu! Här är ljust och varmt, här är gladt och godt att vara. Hos dem som äro lyckliga och slada blir man glad och lycklig som de. — Han skulle få vara med om — om något — ja jan, — sade den unga frun, som tillbakaträngde sin rörelse med ett hemlighetsfullt eende, i det hon reste sig upp och gick emot lörrn.