Aftonbladet – 5 januari 1850, sida 1

ljorns besynnerliga och tvungna ansigte, det en Islags rolig nonchalance, en förfelad min af vagabond alldeles förställde. Gården är ren och snygg och jag är temligen högt öfver den, sade han under det han gick bort och satte schackpjeserna i ännu bättre ordning än de redan voro, bjöd sin gäst på ett parti och en stoppad pipa; samt drog omsorgsfullare igen de tunna gardinerna. Öfversten hostade törrt och makade med en missnöjd min den svarta ullen, som skyddade hans öron, ännu ett godt stycke djupare in deri. Snart var han likväl så inne i spelet och tobaksröken, att han glömde det. förargliga vinddraget och den inbrytande skymningen. Då kommo de välbekanta tonerna af en kär röst honom att hastigt s2 upp. :Majorn spratt äfven till med en rörelse af belåtenhet; men låtsade som han varit helt och hållet upptagen af spelet, grubblande på det drag han ämnade öra. t : Han lärer vara borta i afton, sade Linda inåt sängkammaren, till svar på en fråga. Det är bra tråkigt och genant, att så der ha en spion.n Majorn spetsade öronen och rodnade genom koppärren. Öfversten sneglade än på majorn än genom gardinerna, och båda trodde sig inbilla hvarandra att hela deras uppmärksamhet var fästad på spelet. Vi kunna ju flytta härifrån,, svarade Ernst, som utkom med lilla Fanny vid handen och satte sig i soffan, lyftande henne upp i sitt knä. a: På det hela taget vet jag knappt om det är lönt att fly från hus och hem derför att man ser på oss,, sade Linda gladt. Kan det göra någon ett nöje, så är det helt visst en stackars enstöring som intet annat har att fröjda sig åt. Och hvad mig angår, så förefaller det mig